Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1854, sida 1

— ————— ——————— om Dointe-ä-Pitre, som visar till hvilket öfverdåd matrosernas slöseri gick. Efter en rik fångst tågade ett tjog af dem genom staden med fickorna fulla af penningar och uppköpte på vägen alla möjliga saker, hvaraf de tillredde ett ofantligt bål, på hvilket de sedan tände eld. Då de icke visste, hvad de skulle göra med alla de silfverpenningar som de hade qvar, lade de dem i en stor stekgryta, glödgade dem och kastade dem derpå ut bland negrerna, som skockat sig på torget. De olyckliga brände fingrarne på sig och kastade penningarne ifrån sig, togo dem derpå ånyo och måste åter låta dem falla, och på så sätt fortforo de oupphörligt under de löjligaste grimacer. Detta tillströmmande af rikedomar var likväl icke så fördelaktigt för kolonierna som man måhända kunde tro. En mängd artiklar föllo derigenom i pris på ett sådant sätt, att det måste bibringa både handeln och åkerbruket en känbar stöt. De större plantagerna ledo mest dervid, de små ledo mindre, ty de provianterade korsarerna och hade deraf en ej obetydlig inkomst, då korsarerna aldrig funno något hvarken för godt eller för vackert, och ej frågade efter priset. Det var just denna angelägenhet, som fört kapten Plouen till plantaget Angremont. — Efter den sednast omtalade affären, som var så