Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1854, sida 2

en våldsam rörelse bland de svarte; man begagnade sig af detta tillfälle för att föra fru Angremont bort till en punkt i kretsen, hvarifrån man på ett ögonblick kunde nå en närbelägen skog. Det var en theaterkupp, som undgått negerhösdingens uppmärksamhet och som utfördes med blixtens hastighet. — Icke vara rädd, massa! sade de svarte till henne, icke rädd! ... Ni alltid varit god massa för oss . . . vi rädda er! Verkligen hade också allt blifvit gjordt, för att tillförsäkra denna enlevering en lycklig utgång. I en utkant af skogen stodo några sadlade hästar. Den unga frun, som var en ypperlig ryttarinna, kastade sig på den ene; Acteon, ridknekten, satte sig upp på den andre och tog barnet i sina armar; den tredje var bestämd för mamsell Rodogune, som icke velat lemna sin fru, och som heller icke var ovan vid att rida. Knappt hade karavanen satt sig till häst och galopperat derifrån, förrän de svarte återvände till bandet, för att icke väcka någon uppmärksamhet och för att i nödfall hindra de andre trån att förfölja dem. Då Vulkan märkte att hans fånge undkommit, vrålade han af raseri. Då han hvarken visste till hvem han skulle hålla sig, eller hvar han skulle söka henne, sprang han omkring