Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1854, sida 2

som en vansinnig srån det ena stället till det andra och utsande solk i alla riktningar med besallning att återföra hans osler dod eller lefvande. Men flyktingarne hade redan ett alltför stort försprång, för att denna förföljelse kunde få ett lyckligt resultat, och maronnegrerna förlorade dessutom sin djerfhet, ju mera de aflägsnade sig från den backiga terrängen, der de ensamt kände sig säkra. Fru Angremont uppnådde på så sätt Saint-Rose utan någet missöde, och kunde hvila ut der efter denna plågsamma dag! Morgonen derpå reste hon till Pointe-å-Pitre och fann här hos sina anhörige en säker och lugn tillslyktsort. Då Vulkan icke mer kunde stilla sitt raseri på sina herrar, tog han itu med plantaget, som han härjade och ödelade på allt sätt; icke en enda möbel blef qvar i slottet, icke en oxe i stallarne; de sämsta subjekterna bland negrerna upptog han i sitt band, de andre körde han bort; han förstörde planteringarne och afbrände säden; arbetsredskaperna slog han i stycken, och plantagets värde var förringadt för en lång följd af år. (Fort.)