sitt gamla agg till honom, hade han ännu ytterligare fått ett nytt skäl att vilja hämnas på honom. Det var nemligen denne man, som försvarat slottet och beröfvat bandet några af dess bäste soldater. Intet straff kunde derför vara för stort för honom; men olyckligtvis var plantaget ej synnerligen välförsedt i detta afseende. Der fattades alla dessa tortyr-redskap cam man annorstädes användt, t. ex. sträckbänken, jernburen och trädhästen. I brist på sådana sinnrika straffredskap, måste man taga sin tillllykt till de allmänna. Det var till ett skådespel af detta slag, som negern inbjudit fru Angremont, då han bad henne hedra dem med sitt sällskap. Oaktadt Vulkan var nödsakad att åtnöja sig med en simplare hämnd, gjorde den dock hans uppfinningsförmåga icke mindre heder. Han hade beslutat, att den uppsyningsman, som piskat honom, skulle piskas igen, utan att likväl slippa så lätt ifrån saken; han hade lofvat sig sjelf, att han skulle bindas vid samma påle och piskas med samma piska, likväl med den skilnad, att ban icke skulle komma lef vande derifrån. Han ville sjelf vara bödeln. Underrättade härom, hade hela bandet begifvit sig ned till slasqvarteret, för att genom denna syn fullständiggöra sin triumf och sluta. dagen på ett värdigt sätt. Då fru Angremont