Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 3

I skönja figurerna nere bland träden. Stormen bidrog äfven sitt till att öka mörkret, bet blixtrade ej längre och åskan hade upphört att mullra, men regnet störtade i strömmar ned nan himlen. I detta elementernas uppror trodde sig de belägrade se en räddning för sig; men de skulle ej länge förblifva i denna villfarelse. I det ögonblick, då de trodde sig befriade från sina fiender, hördes ett våldsamt brakande, och hela byggningen darrade. Hvad var detta? På sjelfva platsen hade man funnit en oerhörd bjelke, som tjugu man lystat på sina skuldror och fört fram mot slottets ingång; der hade de satt den i rörelse och begagnade den nu som murbräcka med sådant eftertryck, att det var tydligt, att hufvudporten snart måste gå i stycken och öppna bandet fri passage till det inre af slottet. Uppsyningsmannen var den förste, som insåg det hotande i denna fara; han skyndade till fru Angremont. — Frun, frun! sade han. De bryta sig in! — Bryta sig in? frågade hon. Hvar och på hvad sätt? Han berättade henne allt, och frågade hvad hon befallte. Denna scen föreföll i åsyn af alla slottets