Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1854, sida 2

— — n — — — —— jag har sett honom lika tydligt som jag nu ser er. — Hvem? — Hvem? Kors, röfvarhösdingen! honom, som i morgon eller öfvermorgon skall komma hit och slå ibjel oss — ja, frun, slå ihjel oss! jag vet det mycket väl. — Men så förklara dig då, sade fru Angremont något allvarsammare. Du säger att du sett honom, men hvar då? — Det är en lång historia, och jag skall gerna berätta den för frun, om ni vill lofva mig att ni ej blir ond. Jag gick härifrån sent i går afton, tillade hon något förlägen. — Du olydiga! sade fru Angremont och gaf henne ett lätt slag med solfjädern. Nå, vidare då? — Jo frun, svarade negrinnan något lättare om hjertat, sedan hon fått sin förlåtelse ; då jag gick härifrån sent i går afton, såg jag honom ganska bestämdt — honom eller en annan, men det måste vara han. — Hvad är det du pratar, Rodogune? — Förlåt mig, jag är ännu helt förvirrad; men då jag i går afton gick hem igen, var det mörkt, mycket mörkt, och man kunde knappt se några steg framför sig. Jag var så rädd, så rädd . . . och jag gick Åå fort . . . mitt bjerta bultade och benen darrade under mig; jag