både befäl och manskap, i stadens kyrka aslade öslis trobets-ed. — Sedan menigheten genom klockringning sammankallats till kyrkan, uppträdde stadskapellanen v. pastor Korsman efter det en för tillfället lämplig psalm blifvit afsjungen, på altaret, kring hvilket kompaniet var uppstäldt, och erinrade i ett rörande tal bland annat, hurusom Finlands söner förut under den store hjelten Gustaf Adolf med mannamod kämpat mot den sanna trons fiender, och att fäderneslandet äfven nu blickade med tillförsigt(?) på dessa sina unga söner, hvilka det kanhända förestod en hård kamp, om icke med kristenhetens arffiende, så åtminstone med dess bundsförvandter, hvilka, förgätande det blod deras förfäder spillt emot denna makt, nu af afund öfver Rysslands sjorhet och välstånd uppbjuda sina yttersta kraftor att förminska det.