6. m. I Spetsen ler densamma trädde öfverståthållaren grefve Hamilton, och i dess första led såg man den frejdade mästaren Bengt Erland Fogelberg, omgitven af f. d. öfverståthållaren frih, Sprengtporten och generallöjtnant Lesrån. Bland öfriga notabiliteter märktes riksmarskalken Lewenhaupt, presidenten v. Hartmansdorff, underståthållaren Stråle m. fl. Derpå soljde Stockholms magistrat och femtio äldste, samt stadens öfriga myndigheter, och slutligen ett stort antal medlemmar af hufvudstadens borgerskap samt subskribenter till ärestoden. Vid processionens inträde i RKiddarholmskyrkan uppstämde orgeln en sestmarsch, hvarefter solksångföreningen ass ong koralen Ålela verlden fröjdas Herran. Pastor Primarius Pettersson framträdde i messkrud för altaret. der han höll ett tal om förtjensterna hos den store man, hvars minne nu firades, tackade Gud för alla stora verk som genom honom och andra fosterländskt sinnade män blifvit uträttade, fridlyste den resta minnesvården, och nedkallade Herrans välsignelse öfver land och folk, Sedan processionen utträdt på Riddarholmstorget uppstämdes af folksångföreningen Heffners: låt dina portar upp, ackompagnerad af blåsinstrumenter. Efter några ord om den skuld, som esterverlden nu afbrördade. gaf öfverståthåliaren tecken till stodens astäckande; alla hufvuden blottades och med ens framträdde den gamle jarlen, i sin kraftiga och imponerande hållning, och helsades affolkmassornas jubelrop. Derefter sjöngs folksängen, åtföljd af sansarer. Från skeppsholmen gass salut af 56 skott. Alla skepp i hamnen ha i dag slaggat. Oaktadt enkelheten i hela denna högtid, visade sig dock i uttrycket hos alla deltagande och de osantliga folkmassorna, all det var en verklig nationalsest som sirades.Med beskrisningen på festen följa en hel hop poemer och verser, för Birger Jarls minne och till Fogelberg, al frih. Bernh. v. Beskow, uppläste vid den festmåltid, som ägde rum efter aftäckningen, ytterligare för Birger Jarls minne och till Fogelberg, af H. W. hredberg, hvilka verser utdelades under dagen, samt slutligen tvenne i A.B. införde poemer: Birger Jarl al Talis Qvalis, samt med anledning af Birger-Jarl statyens aftäckning af mag. Axel Kullberg. För öfrigt äro tidningarne uppfyllda af biografiska berättelser om den store Jarlens lefnad och verksamhet. Rörande festen lemnar A.B. dessutom följande märkliga upplysningar: Vid lördagens i all sin enkelhet vackra och vördnadsbjudande festlighet var det smärtsamt öfverraskande att se, till hvad grad de båda statsmakterna höllo sig tillbaka från allt deltagande i den så länge uppskjutna hyllningen åt den man, som i många afseenden kan anses såsom det svenska statsskickets grundläggare. H. M. Konungen och den kungliga familjen lära varit i underdånighet inbjudna. Var det måhända för alt ej störa festens medborgerliga karakter, som de höga personerna, hvilkas nådiga närvaro Stockholms allmänhet är så van att icke sakna vid offentliga tillsallen, äfven af mindre betydenhet, derifrån uteblefvo, så borde ett sådant skäl åtminstone icke haft någon giltighet för representanterna af den andra statsmakten, om de nemligen varit till festen inbjudne. Sådant lärer emellertid icke varit fallet, och för svenska folkets ombud, som i detta ögonblick äro hufstadens gäster, funnos icke en gång några platser i kyrkan utsedda. De tre ofrälse stånden hade tidigt afslutat sina plena, och man såg spridda medlemmar af dessa stånd blandade med folket omkring den store jarlens bildstod; på riddarhuset fortgick deremot en votering midt under gudstjensten i den närbelagna Riddarholmskyrkan. Vi kunna slutligen ej neka oss nöjet, att anföra densamme osörliknelige Post-tidningens slutord öfver festen. Sedan, berättar P. T., öfverståthållaren hållit sitt tal, föll täckelset, cåskådarne blottade sina hufvuden, fanfarerna smattrade och kanonerna å Skeppsholmen lossade tjuguåtta skott, i tvenne omgångar, nåstan öfverröstade af subskribenternas () och solkmassans hurrarop. eSå står han nu, utropar P.T., afslöjad, bilden af den store och ädle mannen, sådan vi i gårdagens blad beskrefvo densamma! Hvilken tidrymd förfluten, sedan han sjelf lisslefvande stod på samma eller ungefär samma plats och begrundade, hvar han bäst skulle lägga sin stad! Hvilket annat utseende nu än då, ega dessa holmar, höjder, stränder och vikar, som nu tillhöra Stockholm! Hvilka minnen, hopade inom dess trånga rymd, ljufva och bittra, minnen af skiften — valsignelserika, ödelaggande, ja dödsbleka och blodiga! Sedan P. T. i korthet genomgått några af Hufvudstadens öden sedan dess grundlaggning till närvarande tid, utropar han åter: Sädana och många flera äro de bilder, hvilka i dag skymtat fram ur det förflutna, för hvarje minnesgod Stockholmsbo (). Stunden var kommen att gaälda framsarna och egna tiders skuld till en stor skugga (): skuggan af upphosvet (!) till denna nu så herrliga, palatsfyllda, välmående (?), folkrika östad — Birger Jarl. Ur denna synpunkt är stoden anskaffad, festen uppfattad och genomförd. () Snart förestå nya festligheter med anledning al Carl Johans-statyens aftäckning. Konungen hade önskat att i veckan, som följer på den