slafven fördes förbi sin herre och kom honom så nära att hans ord kunde höras, gnistrade hans ögon, och hans ansigte uttryckte det vildaste raseri, i det han hotade honom med handen och ropade: — Massa! Detta skall ni komma att ångra! Man släpade den halsstarrige bort och var nu tvungen att tänka på ett annat, verksammare straff. En sådan förbrytelse fick ej förbli ostraffad, ty det var ett uppenbart hot under omständigheter, som måste gifva det en ännu farligare och vådligare karakter. Då Vulkans sår voro läkta, kastade man honom i sangelse och lät honom sörblifva der någon tid. Ångremont vacklade ännu beständigt; han ville ogerna använda den yttersta stränghet och väntade att en känsla af något bättre skulle röra sig hos slafven. I så fall skulle han gerna hafva förlåtit honom förnärmelsen, som endast gällde hans egen person; men denna medlidsamhet kom att stå honom dyrt. Det, som man i ett plantage kallar fängelse, liknar alldeles icke hvad vi i Europa förstå dermed. Det är ej en underjordisk håla, dit hvarken ljus eller luft kommer; utan i kolonierna är det en vanlig negerboning, i hvilken man inspärrar dem som gjort sig förtjenta af något straff. Detta hus är hvarken solidare