sätt, att de delar af skallen, som borde utmärka de stora egenskaper, Frölich tillskref konungen, nu besun nos bland dem, som tillkännagåfvo dumheten, envisheten och dårskapen, o. s. v. Man begriper lätt följden af denna tillställning. — B—; ————— Kriget i Kaukasus. Furst Woronrofl och profeten Schamyl. (Efter Saint Rene Taillandier.) (Forts. fr. N:o 247.) Till hvem skulle nu kommandot öfvergå? Ingen tänkte på grefve Woronzoff, generalguvernör öfver Ny-Ryssland, som ansågs vara ganska illa anskrifven vid hofvet. Det var en på Krim allmänt antagen mening, att generalen hade spioner omkring sig, i sin generalstab, i sitt palats, vid sitt bord, hvilka spioner hade det uppdrag att till czaren inberätta hvarje hans ord, och att denne blott väntade på en förevändning, för att afsätta en man, hvars oberoende väckt mången oförsonlig siendskap. Grefvens utnämnande till guvernör öfver Kaukasus kom alla dessa rykten att för: stummas. Aldrig har en rysk undersåte, ända sedan Catharina den Andras gunstling Potemkin, varit försedd med så vidsträckta fullmakter som han. Grefve Woronzoff mottog af czaren en diktatorisk myndighet, och erhöll kommandot öfver alla de eröfrade provinserna mellan Pruth och Aras. Han hade en oinskränkt makt öfver de infödde; han kunde efter godtycke utnämna och afsätta alla embetsmän intill sjette gradens; han kunde utdela belöningar och dekorationer åt armån, utan att låta bekräfta dem af czaren; han kunde slutligen ställa officerare och andra embetsmän af hvarje grad inför domstolarne. Czaren hade, såsom man ser, på sin representant öfverlåtit största delen af sina autokratiska privilegier En dylik gunst är exempellös; sjelfva marskalk Paskiewitsch hade, då han styrde Polen, icke en sådan myndighet som furst Woronzoff. De tjenster, hvilka fursten visat i Ny-Ryssland, rättfärdiga detta utomordentliga förtroende. En berömd fransman, hertigen af Richelieu, hade redan omskapat dessa provinser samt understödt den vaknande civilisationen med en kraftig vilja och ett öfverlagset sörstånd; furst Woronzoff har fortsatt hertigens al Richelieus verk på Krim och fört det vidare. Han var ej mer ung, då han sändes till Kaukasus, men hans verksamhet har ingalunda aftagit. Det säges tillochmed, att hans beundrare drömma om en ännu vigtigare post för honom än guvernörsposten på Krim. En ryss från Krim sade en dag till Wagner: Furst Woronzofls rätta plats är i Konstantinopel. Han älskar de österländska folkslagen och eger en vidsträckt kännedom om dem. Ingen skulle bättre än han vara egnad att försona Östern med Vestern, kristendomen med islamismen-Vi skola hoppas, att furst Woronzoff aldrig må komma i tillfälle att öfva sina talanger på stränderna af Bosforen. Hur gynsamt Wagner än är stamd för Ryssland, drager han dock icke i betänkande att tillägga: Ryssland har ännu ej smält Catharina den andras erösringar; så långe Polen och Kaukasus icke blifvit äkta ryska provinser, skall ingen czar tänka på att bemäktiga sig ett byte, hvars blotta bibehållande skulle kosta mera blod, än alla kejsardömets utvidgningar kostat. Det skall säkert ursäktas oss, att vi äro mindre lätta att tillfredsställa; vi antaga, att den fullständiga förvandlingen af Polen och Kaukasus, hur svårt ett sådant arbete än är, icke skulle blifva början till en ny period, då Ryssland skulle herrska öfver Bosforen; det finnes andra hinder för sådana planer, som hota hela Europa. Men denna anmärkning af Wagner eger sitt värde, och de äregiriga förhoppningar, dem furst Woronzofls vänner hysa, äro en varning, lämplig att lägga på hjertat. Furst Woronzofls vidtutsträckta fullmakt har isynnerhet blifvit honom lemnad för att, om möjligt, göra ett slut på de fruktansvärda be.stickningar, som äro i svang bland embetsmän af alla klasser. Redan flera gånger hade man bestraffat en mängd missbruk; så hade under baron Rosens förvaltning dennes måg, general Dadian, blifvit ställd till ansvar afczaren midt under en revy, offentligt degraderad och dömd att aflägga sin lysande uniform, för att ikläda sig den simpla soldatrocken. Underslef, utsugningar och utplundring af de offentliga kassorna hörde nästan till ordningen för dagen. General Neidhardt, den oegennyttigaste af furst Woronosss företrädare, blef beskylld för pedanteri, emedan han ville efterse allt med egna ögon, men han blef illa understödd. Beväpnad med czarens oinskränkta makt, tog surst Woronzoff med oböjlig fasthet itu med verket. Augias-stallet är nu till en del rensadt Hundradatalec AÄAffinporara hafva hlifvif de2