landet hållit någorlunda lika steg. Dess från trycket befriade och af täflan uppsporrade industri utvidgar sig för att tillfredsställa den ökade efterfrågan, som blifvit en följd af deras gamla kunders större förmåga, såväl att konsumera som att betala. I elfva år från 1831 till 1842 tilltog exporten till kolonierne med 3 millioner E: i elsva år från 1842 till 1853 med mer än 20 millioner och, om vi också för den tillfälliga guldupptäckten i Australien afdraga 7 millioner, så återstå ändå 13 millioner för att bevisa riktigheten af Peels reformer. Englands export till främmande länder steg under protektionistväldets elfva sista år med 7 millioner och på lika lång tid efter detta väldes upphörande med mer än 31 millioner Äfven detta resultat visar, att fred och srihet äro de enda medel, att lifva den internationella trafiken, att en nation endast kan betala med egna produkter och att man bör underlätta införseln, om man söker afsättning för sitt eget arbetes alster. Når skall vår styrelse börja begripa dessa enkla satser?!