Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1854, sida 2

domar och en rik hemgift, så var hemgisten i dygder icke mindre. Det var ett skönt ögonblick, lika skönt som af kort varaktighet. Plantaget egdes då af ett ungt, älskvärdt par; de kände sig lyckliga, emedan de voro goda; de gladde sig öfver sina rikedomar, emedan dessa satte dem i stånd att vara välgörande; deras gästfrihet och ädelmod gingo hand i hand med hvarandra; deras lyx var förenad med den finaste smak, och deras uppgift syntes vara att sprida glädje, välstånd och lycka omkring sig. Då det unga paret, lika litet som de fordne egarne af detta plantage, ville lemna hemmet, bemödade de sig att på allt sätt försköna detsamma: än såg man hastigt en engelsk park uppstå, än ett drifhus med dyrbara växter, än vattenfall, ditledde från de närbelägne bäckarne; än föranstaltade de fester för de svarte, eller illuminationer och fyrverkerier, hvilka beundrades af befolkningen i trakten och förvånade tillochmed de fartyg, som afgingo till Europa eller ankrade der i närheten. Midt under all denna lycka inträffade en ny, den aldrastörsta: den unga hustrun blef mor och nedkom med en dotter, som skulle blifva husets stolthet och glädje. (Forts.)