Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1854, sida 2

Styckegods. Chinesiskt sinnelag emot de kristme. Alt sinnesstämningen emot Europeerna hos de chinesiske insurgenterne ej är särdeles gynsam synes af följande proklamation, som af anföraren för den chinesiska insurrektionen utfärdats till fremlingarne i Hongkong: : Jag Hung-Seu-Tsene, af himlens, i tidens sullbordan visade, nåd, åter, efter tidsåldrars mellanrum, uppstånden såsom fridens furste, af himlen erkänd såsom kejsare af en ny dynasti, den återupprättade Minyherrskareätten, jag, den store chinesen, tillkännagifver för eder, J barbariske slafvar och fremmande djeflar, min vilja, så lydande: J fremmande slafvar, J kunnen till slägte blott liknas vid fjäderfä, apor och hundar, ty J ären oemottaglige för civilisationen. Endast derför att söderns beherrskare — trolöse emot China och snäle efter edra penningar — uppmuntrade männen från fjerran och inbjödo eder, J slafvar, att komma och erlägga tribut och handla, erhöllen J tillåtelse att bygga hus och drifva handel i Chusan och Ningpo, i provinserne Fokien och Chekeang, och tilläts det eder att ankra vid Macao, Whampoa och i Canton, för att der drifva eder handel. I många år kommen J såsom gäster och erladen tribut, J voren lydige våra lagar och underkastaden eder inflytandet af vårt folks begrepp. J hafven varit såsom qvinnor i 200 år; då blefven J småningom anspråksfulle, och händerna på de 18 provinsernas svage styresmän blefve bundna, när de sökte att bjuda eder spetsen. Ar 1838, då Lin uppbrände edert opium, och Kivan med ära stupade i striden mot eder, sålde sig Jeshan och Lungwan till eder såsom förrädare. Kenschen och Keyin sälde Hongkong till eder och ljög för kejsaren — en sak att skära tänderna öfver. J tillryckten eder landsträckor, plundraden folket, skändaden dess qvinnor, togen dess hus, vanhelgaden dess grafvar, ödeladen dess fält och uppbränden dess tempel med räfvens hjerta, efterhärmande tigerns grymhet. Ja! är icke eder uselhet låg, till och med till löjlighet? Men J förutsågen ej att himlens vishet åter skulle föra menniskans dygd i sitt ledband, och att folkets hjertan skulle återvända till sin trohet emot China. Jag, konungen, har uttalat krigets ord och befallt truppernas rörelser. Vi hafva många tusen kanoner af gudomlig kraft, hvilka väga millioner pund. Vi hafva många myriader skepp, 100 chang i längd, som utan vind kunna föra sig sjelfva härifrån till de 3 Kiang-provinserna. En gynsam dag, som vi skola välja dertill, Skola vi komma ända ned till provinsen Canton och skola, när hösten kommer, sända eder en krigsförklariog. Mängden af våra bansr skall öfverskygga de 9 himlarne och med oräkneliga svärd och spjut skola vi omringa hafven. Vår gudomliga eld skall förtära edra skepp, våra trupper edra boningar; våra gudomliga vapen skola blixtra intill polen, och våra herrliga ynglingars och qvinnors rop skola som en Åska skaka firmamentet. Derför tillkännagifver jag härmed för eder min vilja, att J genast frigifven dem af vårt folk, som äro i edra fängelser, och behandlen chinesiske män med aktning. När våra hus och vår rikedom blifya oss återgifna, och edra främmande kanoner och djeflaskepp ät oss utlefvererade, skola vi tillförsäkra eder er usla tillvaro; men om J framhärden i er blindhet och fortsätten eder förra så lastbara och hårda framfart, så skyllen icke på mig, konungen, när himlens stridsmän komma och det bevingade svärdet ej har ögon att se med, för brist på mensklighet. Bäflve och åtlyde enhvar denna befallning, som är utfärdad till esterrättelse för de fremmande slafvarne och hårbevexta djeslarne, Denna proklamation utfärdades redan i Juni; man torde erinra Sig, att de sednaste underrättelserna voro af den 6:te Augusti; Canton var då ännu ej taget af insurgenterne; men man väntade det hvarje dag. Ett vackert svar. Chateauneuf, Ludvig den Trettondes sigillbevarare, blef, då han var en nioårs gosse, af en biskop examinerad i åtskilliga ämnen och I gaf mycket sinnrika svar. Till slut sade biskopen till honom: Du skall få en orange af mig, om du kan säga mig hvar Gud är. Ers Högvördighet, svarade barnet, skall få två af mig om ni kan säga mig I hvar Gud icke år.