Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1854, sida 2

ty hon bodde hår helt och hållet isolerad på strandbrädden och kunde icke räkna på bistånd af andra. Man kallade henne i allmanhet madame Blanche — utan tvisvel derför, att hon var så svart! Kan man undra öfver, att ett så inbjudande ställe blifvit en tillflyktsort för de båda matroserna på ,Gregor? De voro här just i sitt element, och, utsträckta på ett par rörmattor, lågo de i allsköns maklighet och smuttade på sina glas samt rökte sina cigarrer. — Med er tillåtelse, madame Blanche, sade den ene af dem; får jag här för er presentera min elev, en ungersven som heter Yvon och är född i Bretagne. Då jag säger min elev, så borde jag egentligen icke tala derom, ty han har ännu alls icke gjort mig någon heder. — Men jag har icke uppgifvit hoppet om honom. Rom byggdes icke på en dag, och man är tvungen att ha tålamod. Hörja nu, min vän Yvon, med att lära dig att hålla din cigarr litet bättre! Se på mig! Såhär bär man sig åt i Paris! Kom nu ihåg det, Yvon ! Af denna vältalighet har läsaren utan tvifvel redan gissat, att den som här förer ordet, är mythologen. Här, liksom öfverallt, sökte han visa sig i hela sin glans. Mulattskan var också ej känslolös för så mycken älskvärdhet: hon bröstade sig fasligt, framsatte det bästa