ke den ringaste likhet med hvad vi se under vår nordligare hemisfer. På stranden kunde man skönja blomsterröret, som är så allmänt i de tropiska länderna, acomaten, som förstenas i jorden och icke tål något grannskap, gummitradet med sin hvita och gråstrimmiga stam, Catalpaen med sina långa skidor; narmare intill boningarne mangotrådet, palmen, kanelträdet och paradis-bananas-trädet, och på längre afstånd dessa kolonialprodukter, som äro källan till så stora rikedomar: tobaken, sockerröret och kaffet. Scenen här är en af de franska Antillerna, och stället, der denna vegetation utvecklar sin prakt, är bekant i de franska annalerna. Det var här, som Lolive och Duplessis landstego år 1635, för att anlägga en koloni. Vid det ställe, der några småfloder sammanstötte, anlade de ett par småfästen, af hvilka nu endast ruinerna finnas qvar, oah hvilka under lång tid tjenade kolonisterna till skydd mot de kringboende Caraiberna. Mellan dessa båda fästen ligger, omgifven af präktiga sockersalt, bugten vid Marigot, i hvilken siskarena från St. Rose och Lamentin söka hamn. Den lilla ö, hvilken man derifrån har i sigte, r Kahuan, och briggen, som gungar derute, är ,Gregor, vår gamle bekante. — Hur har aen kommit hit? Genom hvilken händelse?