man allting! Man är ett helt tyghus af kunskaper? Röd gång finnes endast bland de otrogne, bland Barbareskerna! Känner ni dem, gubbar? Ja, se jag har gjort deras bekantskap — jag var ombord på ett kofferdifartyg . .. Sanct Malo ämnade just med sin vanliga munvighet börja en ny berättelse, då en röst, som kom alla att förstummas, ljöd borta från skansen — det var kapten Plouens: — Allting klart! Toppgastarne till vaders! Denna order utfördes med skyndsamhet. Den angick emellertidficke de trenne personer, vi här infört samtalande; det dröjde fördenskull icke länge, förrän Sanet Malos tunga åter började sätta sig i rörelse. — Se der! utropade han. Tremastaren är oss helt nära! För en stund sedan skulle jag velat svära på, att det var ett fartyg uppe från norden; nu börjar jag tvisla. Ser ni gallionen? — Ja, mycket väl, svarade de andre. — Så pyntad den är! Det är en hel figur med gesims och förgyllning! Sådant der bruka nordboarne icke bry sig om. Dertill äro de alltför tröga och snåla, ska jag säga. De kasta icke ut sina pengar genom styckportarne, och besinna sig två gånger, innan de bestå sig sådan grannlåt. Hvad mena ni gossar?