huru man efter svenskmannased och lag kan sörvägra en sullmäktig, att återlemna sin sullmakt, och vilja hindra den som befullmäktigat honom, att lemna fullmakten åt en annan. Frågan härom har äfven i denna tid fått en större vigt än någonsin; ty, att ej här ifrågasätta de enskilda anledningar, som en och annan valort kunde ega, att önska slut på det mer eller mindre missbrukade förtroendet, så är det i hela folkets intresse, dels att några af de betänkllga hufvudfrågor, som i hast uppdykat vid denna riksdag, måtte få närmare begrundas, dels att, om vår verldsdels förhållanden nästa år blifva lika eller måhända mera invecklade än nu, vår egen regering icke måtte handla alltför egenmäktigt och sjelfrådigt, utan taga kännedom om nationens tänkesätt, behof och önskningar, genom sammankallandet af rikets ständer — hvilka, om ock de såsom lagstiftande och beskattande statsmakt lemna mycket att önska, dock ibland sig alltid räkna män, hvilka, då regeringen förstår och vill begagna deras upplysningar och råd, kunna bidraga till en lyckligare ledning af fosterlandets angelägenheter. F.