Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1854, sida 2

Andra Kralter håtftva upptagit och bragt nåra utförande den länge närda önskan att erhålla en konstförening i Götheborg. Det är en känd sak, att dylika föreningar icke blott i Tyskland, utan i våra grannländer Danmark och Norge finnas till stort antal, till ovärderlig nytta för de sköna konsterna. I Tyskland finnes en sådan förening i nästan hvarje något betydligare stad och i Norge ej blott i Kristiania, utan i Bergen, Throndhiem, och ännu några städer. I Sverge har en konstförening länge funnits i Stockholm, räknande omkring 600 medlemmar. Ester samma plan bar en konstförening uppstått äfven i Wexiö. Det är derföre att hoppas, att en sådan, en gång kommen till stånd, äfven skall bära sig rätt väl inom Götheborg, hvarest finnas tillräckligt många förmögna personer för dess uppehållande. Sedan från flera håll önskningar och uppmaningar hörts, att en konstförening här måtte bildas, har man utgifvit en inbjudning till sakens verkliggörande, så lydande: Det är en känd sak, att det beskydd, som i förra tider ägnades de sköna konsternas idkare af furstliga eller enskilta s. k. Mecenater, har i våra dagar öfvertagits af den stora allmänheten, helt enkelt derigenom att den köper konstnärernas arbeten. Detta sednare beskydd må synas mera simpelt, men är utan tvifvel dock det mest verksamma medlet, att bereda konstnären en fri och oberoende svällning. Men denna allmänhetens medverkan till konsternas uppmuntran sker företrädesvis genom föreningar, nutidens stora medel, alt genom många smärre samverkande krafter vinna stora ändamål. De konstföreningar, som finnas bildade sedan flera år tillbaka, icke blott inom vår hufvudstad, utan ock i en och annan mindre landsortsstad, hafva till hufvudsaklig uppgift, att inköpa värdefulla oljemålningar, hvilka först under årets lopp exponeras och sedermera bortlottas mellan föreningens medlemmar; vidare att bereda allmänna expositioner af så väl äldre mästares, som nyare konstidkares arbeten, samt slutligen att hålla sammanträden till inbördes upplysning och gemensamma meddelanden och öfverlaggningar i ämnen, som höI ra till skön konst. Man kallar icke utan skäl konsten för kulturens blomma. Denna blomma har, underligt nog, hittills icke rönt någon synnerlig huldhet i vår stad. Orsaken härtill torde ligga mindre i brist på kärlek till den sköna konI sten, ännu mindre i brist på generositet, utan torde rättast vara att söka deri, att uppmärksamheten icke blifvit tillbörligt rigtad åt detta håll. Det är derföre man trott, att bildandet af en konstförening i Götheborg icke skall möta stora svårigheter, så snart tanken härpå blifvit väckt. Och en gång bildad, skall denna förening ej kunna undgå att fortfarande väcka och underhålla smak och intresse för skön konst inom vårt samhälle. Sedan man på förhand, rörande föreningens organisation, endast nämnt, att den må stå öppen för hvarje aktad samhällsmedlem mot en årlig afgift af 10 rdr bko, öfverlemnas de närmare bestämmelsernas uppgörande åt de deltagande, på det sammanträde, som skall äga rum sedan 100 lotter blifvit tecknade. Det är med fägnad vi nämna, att denna inbjudning rönt det bästa emottagande, så att endast på ett par timmar hvarunder inbjudningslistan cirkulerade, nära 60 lotter tecknades, hvadan man med all säkerhet kan säga, att föreningen inom kort skall vara färdig att träda i verksamhet. En annan förening, af icke mindre intressant beskaffenhet, är äfven under bildande och färdig att snart begynna sin verksamhet. Redan vid början at detta år, vaknade hos några personer inom vårt samhälle den önskan, att de vetenskapliga krafter vi ägde skulle kunna förenas till en för dem sjelfva och andra lärorik och fruktbärande samverkan. Man kände, att det icke blott inom vår stad, utan ock i landsbygderna rundt omkring funnos personer med vetenskapliga intressen, hvilka endast skulle behöfva en sammanknytning, för att väckas till lif och verksamhet. Men man fattade på samma gång tidens fordran, att vetenskapens idkare skulle göra sitt vetande lefvande för den stora mängden utom dem. Man insåg, att just i beröringen med den stora allmänheten vetenskapsmannen skulle erhålla en ny äggelse till verksamhet, då han erfor, att hans theorier skulle leda äfven till praktiskt nyttiga resultater. Utgående från dessa föreställningssätt, beslöto Vetenskapens vänner — så kallade sig det nya sällskapet — att bilda en förening, hvars omfång begränsades till Götheborgs stift och dess omgifningar, i hvilken hvarje välaktad person, som det önskade, skulle erhålla inträde, mot en ringa år14 afoift C ICLLOnAAAAALAAhA