Styckegods. En förskräcktig orkan inträffade den 27 Aug. uti staden Louisville af Förenta Staterna. Bland dess verkningar beskrifves en sålunda: Omkring 100 personer voro samlade i den lilla presbyterianska kyrkosalen till gudstjenst Midt under predikan uppstod en storm, som med stort dån slog upp stora porten. En af åhörarne steg upp och stängde den, men den öppnade sig ånyo, oaktadt han för säkerhets skull ställt sig med ryggen deremot. På ett ögonblick fylides hela kyrkan af inrusande dam och sand, och de närvarande, halft bländade, skyndade sig upp från sina platser — några af dem hoppade ut genom fönsterna. Predikanten hann icke hemta sig från sin första häpnad, förrän han hörde öfver sitt hufvud ett förskräckligt dån. I samma stund ramlade hela byggnaden ned framför hans ögon. Genom en underbar tillfällighet blef den del af salen, hvarest predikstolen stod, orörd, utan att ens gipsningen i taket erhöll någon springa. Då han åter öppnade ögonen, möttes hans blick af ett fasansfullt skådespel. Flera bredvid honom sittande fruntimmer voro räddade, men midt framför sig såg han idel stympade menniskor, hufvuden skiljda från kropparne, och sårade, som vredo sig i dödskamp. Midt bland ruinerna syntes ett oigenkänligt lik, icke långt derifrån tryckte en ung mor sitt barn mot sitt hjerta och drog derpå sin sista suck. Ett fruntimmer, som låg utsträckt på en bänk, hade fått sitt ansigte förskräckligt vanställdt, och under delar af byggnadens spillror hördes utrop af smärta, blandade med dödsrosslingar. Presbyterianska kyrkans instörtande var troligen en af katastrofens fruktansvärdaste följder, ehuru de på andra ställen i staden och på floden af orkanen förorsakade härjningar voro mycket betydliga. På 2 a 3 minuter lades hela sträckan mellan femte och tjuguförsta gatan, innefattande ett område af 1200 metres, i ruiner. Men då dylika hvirfvelvindar alltid taga en nordostlig rigtning, blef en del af detta vidsträckta qvarter lyckligtvis räddad. Bland instörtade byggnader omtalas isynnerhet en massa nyligen uppförda hus, hvilka ansågos för de bäst byggda i staden. Också förmodade vid dånet af dessas nedrasande de i närheten boende, att en förskräcklig jordbäfning höll på att begrafva hela staden. Tjuguen tegelstenshus på Kentuckygatan hafva lidit mer och mindre betydande skador. Som dessa hus voro belägna på en slät plan, bemäktigade sig vinden deras ofantliga takbetäckning och förde den ungefär 300 alnar från stället. En liten gosse säges blifvit dödad genom fallet af en bjelke. Det skulle vara svårt att uppge totalsumman af förlusterne. I hela staden finnes kanske ingen enda gata, hvarest icke flera träd blifvitjuppryckta med rötterna; de flesta trottoirerna äro betäckta med ruiner och på åtskilliga ställen är sjelfva landsvägen i behof af reparation. Om alla dessa förstörda byggnader erbjödo en sorglig anblick, var åsynen af menniskor, springande från den ena gatan till den andra, ännu mera hjertslitande. Mödrar, ursinniga af smärta, sökte sina barn, hustrur sina män, barn sina föräldrar, endast afbrytande sin dystra klagan för att stanna vid spridda grupper och göra sig underrättade om nya detaljer. Hvarie genomträngande rop vittnade om en ny upptäckt af något offer. På ett ställe upplyftade efterlefvande vänner en fader ur sin säng, hvilken så oförmodadt blifvit hans dödsläger, derefter på samma sätt modren, dottren och sönerna, alla krossade, stympade, döda; detta hus kan med skäl kallas en sorgens boning. På ettannat ställe såg man en stark arbetskarl, dammig och varm, som i sina armar bar en liten fyraårig flicka, hvilken han ryckte undan en hop bjelkar, som fallit öfver henne; men en bjelke, som kommit ned på marken hade beskyddat henne mot den påstörtande massan och förvånad betraktade hon, utan att kunna göra sig reda för orsaken, alla de menniskor, som, smekande henne och under lyckönskningar till hennes räddare, församJats omkring dem. Man såg en ung qvinna under förtviflade åtbörder söka sin man, i den förmodan att han låg begrafven under ruinerna, han återigen sökte sin hustru; vid ljudet af hennes klagande röst störtar han emot henne, tager henne i sina armar och under deras glädjefulla omfamning, uppsända de båda unga makarne de varmaste tacksägelser till Gud för sin räddning. Till dessa underrättelser bifogas ännu några flera. Ett litet barn har blifvit bortfördt af stormvinden och omöjligt kunnat återfinnas. En tidningskringbärare, som satt sig i närheten af den förstörda kyrkan, undergick samma öde; orkanen förde honom med sig och han vet icke hur lång sträcka han kunde kommit, att sålunda, flygande i luften, tillryggalägga, om icke ett 15å. plank motat honom och gjort slut på hans luftrd. I katholska kathedralkyrkan blefvo de bedjande midt