begagnades ved till eldning, hvaraf uppstod stark sprakning, så att en mängd gnistor af den hästiga blästen fördes direkt mot ÅKronans tak. För kapten Beausongs hörande, äfvensom för iakallande af vederbörande, att å stadens vägnar yttra sig om ersättning för den skada, som elden förorsakat å Kronan, uppsköts undersökningen till den 19 dennes. Båtkarlarne Svensson och Lundberg, som genom sin rådighet och raskhet hufvudsakligen bidrogo till eldens släckande, erhöllo af poliskammaren hvardera en be löning af 3 rdr 16 sk. bko. På anmälan af konstapeln vid poliskåren i Majorna, Nordström, var klamparen Johannes Andersson i Tisdags inkallad i polisen, för det han den 13 September på Kjellströmska värdshuset, i rusigt tillstånd, skulle ha öfverfallit och slagit Nordström, då denne, ej i tjenstgöring, der befunnit sig för att dricka en kopp kaffe. Nordströms berättelse var, att då han på värdshuset druckit kaffe, hade Andersson, som under tiden dit inkommit, uppfört sig plumpt mot värdinnan, hvarför Nordström förehållit honom det opassande häruti, då A:n, hvilken varit rusig, måttat ett slag at Nordström, som likväl icke träffat, enär han undvikit detsamma. Derester hade A:n fattat tag uti Nordström och slagit omkull honom tvenne gånger. Härpå ville emellertid icke Andersson ingå, ty han påstod att det varit Nordström, som förgått sig mot honom, enär han, utan anledning, blandat sig i Anderssons samtal med värdinnan och derefter slagit omkull Andersson, hvaraf följden slutligen blef att denne körde ut Nordström; det var allt hvad A:n gjort, icke eller hade han varit rusig. Af vittnesberättelserna upplystes, att Nordström varit den felande, enär han, opåkallad, inblandat sig uti Anderssons samtal med värdinnan, som tillstädes, sade sig icke blifvit förolämpad af Å:n, hvadan äfven denne tillsagt Nordström att han icke hade med samtalet att göra, då Nordström lyftat en käpp, som han haft i handen, mot A:n under yttrande, att han väl skulle få se annat, hvilket slutade så att A:n tog fast i Nordström, dervid båda föllo omkull och Nordström omsider föstes utom dörren. Tilläggande vittnena, på fråga, att intet af dem kunnat förmärka det Andersson varit ankommen af starka drycker. För det otidiga fjesket att framkomma med dylik angifvelse fick Nordström rättvisligen sota, enär han, af poliskammaren ålades att ersätta Andersson, som frikändes från åtalet, med 2 rdr och hvartdera af vittnena med 1 rdr bko. — Den bekante förre trädgårdsmästaren vid Gullbergsbro, A. Andersson, som, efter undergången bestraffning för första resan stöld, af poliskammaren blifvit ålagd att från häktet skaffa sig laga försvar, men icke förmått sådant erhålla, var i Thorsdags inställd i polisen, då frågan härom ånyo förekom. Härvid inlrälade, något osörmodadt. att krögaren R. P. Dalin företrädde och inlemnade ett af besittnings egaren af Stora Malmgården i Slottsskogen, Sven Hansson, utfärdadt bevis, hvari Hansson förklarade sig vilja taga Andersson i sin tjenst såsom dräng. För Hanssons hörande beslöt poliskammaren att uppskjuta målet till den 16 dennes, då man får se huru spekulationen realiserar sig.