Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1854, sida 1

5. Jagten. Det sartyg, som var föremål för denna sörsoljelse, syntes hafva förstått kryssarens afsigt och tänkte på att undslippa den; åtminstone manövrerade det i öslverensstämmelse dermed. Likasom Gregor satte det till alla sina segel, och i stället för att fortsätta sin kurs, gick det öfver på andra bogen och styrde mot vinden. Det syntes för öfrigt vara en god seglare och solidare bygdt, än handelsfartyg vanligen bruka vara. Oaktadt brisen tilltagit i kraft, hade den dock lemnat fartygen fullkomlig frihet att manövrera; det ena sökte åstadkomma en sammanstötning, det andra att undvika den, och de arbetade båda med samma ifver och samma skicklighet. Men snart förenade sig härmed andra svårigheter, ty det gällde att ha öga både på vind och sjö. Det var tydligt, att en storm var i annalkande och en sjöman sådan som kapten Plouen kunde icke misstaga sig härpå. Tjocka moln skockade sig på himlen, som genomkorsades af blixtar, hvilka spridde en matt glans öfver hafvet; åskan mullrade på afsstånd och regnet började falla i