Vs — Den 12 October. Sv. Tidn. meddelar en uppsats rörande den kongl. propositionen om det lilla kreditivets sörhöjning, hvars hela ton och innehåll röja en försattare, som till följd af sin ställning varit i tillsalle att blicka djupare in i de politiska tilldragelserna än folk i allmänhet. Då vi förut yttrat vår tanke i sjelfva frågan, utan att finna de historiska exempel förf:n anfört på krigs hastiga utbrott utgöra någon giltig anledning att frångå vår åsigt, vilja vi nu ej i denna punkt ingå i någon kontrovers med en förf:e, som sannolikt ej älskar, lika litet som han är van vid motsägelser. Men han lemnar en upplysning, som sannolikt af oförsigtighet undfallit honom, på hvilken vi ej kunna undgå att sasta uppmärksamhet. Denna upplysning är följande: ePreussiska trupper inryckte i Holstein 1848 utan att något krig var förklaradt, ja, utan satt det ens ansågs vara utbrutet, emedan Preussen i hemlighet förklarade Danmark, atl inryckandet i Holstein var helt vånskapligt och afsåg undertryckandet af de radikala rörelserna. Man har visserligen anat en sådan dubbelhet å den Preussiska regeringens sida, men man har ej förr än nu erhållit visshet derom. Åfven de som hyste det djupaste misstroende till de Europeiska regeringarne i allmänhet och den Preussiska isynnerhet, kunde dock aldrig föreställa sig möjligheten af så mycken salskhet och nedrighet. Man trodde nemligen i allmänhet, att Preussiska regeringen, drifven under revolutionsstormarne såsom en rö för vinden, skickade sina trupper till Holstein på grund af den revolutionära påtryckningen, och att den, sedan denna påtryckning blef mindre och reaktionen återfått väldet, åter ville draga sig ur inblandningen med revolutionärerna och derföre af beräkning öfvergaf sina bundsförvandter Holsteinarne i slaget vid Fredericia. Nu erfar man dock, att förräderiet var uppgjordt redan från begynnelsen, hvaraf följden blef ett dubbelt förräderi: mot Holsteinare, som i de Preussiska trupperna väntade sig pålitliga bundsförvandter, och mot Danska regeringen, som litade på att de ingenting skulle företaga, under det de sedermera marcherade upp ända in i Jutland. Se här ett drag ur Diplomatiens historia, som värdigt kan ställas i jemnbredd med planerna på delningen af den sjuke mannens qvarlåtenskap! Sedan Sv. Tidn:s förf:e sålunda lystat en flik på den slöja, som döljer dessa årens händelser, hemställa vi till Honom underdånigst, om Han icke äfven ville lemna någon upplysning om de notvexlingar, som fördes mellan Ryssland och Sverge, rörande de Svenska truppernas samlande först på Fyen och sedermera i Slesvig. Månne icke äfven här skulle kunna finnas aktstycken till historien om Rysslands diplomati, som vore väl värda samtidens uppmärksamhet? bone— — AAAA EEE