Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1854, sida 2

jag är god nog att kasta för hajarne ... för fan, jag ser det nog! — Hvad är det för prat, Michel! — Jag ser nog, att ingenting annat återstår mig, än att jaga mig en kula genom hufvudet, och det skall icke dröja länge. Hör, Yvon! — Jag hör. — Du är min slägting, du är min kusin; jag vill ge dig ett godt råd... I det han ville fortsätta, syntes han besinna sig; han steg upp och såg sig omkring, om ingen lyssnade på dem. Det var tydligt, att han midt under sin vrede icke kunde frigöra sig från den känsla af fruktan och respekt, som beherrskade honom. — Ett råd? frågade ynglingen. Och hvilket? — Det skall jag säga dig. Ett ord så godt som tjugu: akta dig! — Akta mig, Michel! Men för hvad? — Akta dig, säger jag dig bara! — Men jag måste väl veta för hvad. Hvad har jag att akta mig för? Jag har icke gjort någon menniska något ondt. — Så mycket mer, Yvon. Han har kastat sin gunst på dig, derför skall du akta dig. Jag säger icke mer.j (Forts.)