och det verksamma lif de förde, hindrade dem att bortslösa sina kapitaler i tygellösa orgier. Det var en ren vinst för deras samiljer; ty om också en kula bortryckte mannen, voro dock hans hustru och barn icke utsatta för behos. Hvad kaptenen sjelf beträffade, hade hans rikedom ökats till den grad, att den kunde kallas oberäknelig. De laddningar, hvilka han hemsände till hamnarne i Gascognebugten eller bugten vid Pertuis, bestodo af kolonialvaror, såsom: socker, kasle, cacao, cochenille, fargträd, indigo, bomull o. s. v., artiklar, hvilka sjökriget gjort så sällsynta, att de i Frankrike uppvägdes med guld. Om Plouen frågat derefter, skulle han lätt hafva kunnat bjuda hvart och ett af de största bankirhusen spetsen, och denna rikedom måste oupphörligt öka sig, ty den industri, åt hvilken han egnat sig, tillhör det slag, som icke medför någon penningesörlust, emedan personen ensam sättes på spel; så länge lifvet finnes qvar och fartyget håller, kan man dervidlag spekulera säkert. Sådan var kapten Plouens ställning få veckor efter den händelse, som egt rum i hans hus. Hade han erhållit kännedom derom, eller var han okunnig om hvad som händt? Ingen visste detta, ty kaptenen var, tillfölje af sin natur, föga meddelsam. Rimligtvis torde böra antagas, att han icke visste något derom,