Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1854, sida 2

mendera och var på däcket både dag och natt. På detta sätt hade han tillbragt tio månader på hafvet utan att hafva lidit någon förlust eller varit i någon fara, som kunde kallas allvarsam. Man förstår lätt, att han under en så långvarig kryssning gjort ett ansenligt byte. Ingen vecka förgick, utan att han gjorde en pris, och lyckan gynnade honom till den grad, att han ofta var kostföraktare. Då prisen icke syntes honom god nog, pålade han den en eller annan tribut, fråntog den lifsmedel, ammunition, vapen, penningar och hvad den hade af dyrbarheter samt öfverlemnade den sedan åt sitt öde, då han icke hade lust att skjuta den i sank. Men då fartyget hade en rik laddning eller lofvade en rik ersättning, sände han det till närmaste hamn och släppte det icke ur sigte innan han såg det i säkerhet. Det var i synnerhet till Bordeaux eller la Rochelle som han dirigerade dessa fartyg; aldrig till Brest. Sjelf ankrade han endast på fremmande redder, alltid färdig att åter sticka till sjös. (Forts.)