land, än en sträng disciplin. Får man tro SV 1Å06119 9011 101Eno 10PP), IIAII Het pPaSsvr rat Dariel och han har kunnat jemföra Immeretiens och Georgiens fruktbara slätter med de ofruktbara länder han genomrest. Det var från Kertsch på Krim, som Wagner reste till Kaukasus. Angare genomplöja Svarta hafvet och I bringa de resande till de östra kusterna midt in i Tscherkessernas land. Alla dessa kuster äro till hälften underkastade ryska väldet. Ryssarne ha der 17 sastningar), som äro besatta af Svarta hafvets Kosacker och förnämligast bestämda att förebygga förbindelser emellan Kaukasierna och Turkiet. Akta er dock för att bege er på väg om natten; vänta tills det dagats, vänta tills Kosackerna genomströfvat vägen från den ena fästningen till den andra! Ehuru den regelmässiga kampen upphört för länge sedan, drager kosackpostiljonen, som förer de resande genom Kubans stepper, aldrig ut före kl. 9 på morgonen, och före solnedgången måste han hafva nått den post, der han ämnar tillbringa natten. Det är en förunderlig resa genom dessa sorgliga stepper och förunderligt är i synnerhet Kubans folk. Kubans, eller Svarta hafvets Kosacker, äfven Tschernomorzer kallade, äro tilllika med Liniekosackerna den mest krigiska och friaste af alla de barbariska stammar, som Ryssland inrullerat under sin fana. I lång tid upptagna med härftiga strider emot Tscherkesserna, ännu nödsakade att ständigt vara på sin vakt emot dem, hafva de bevarat sina fäders oförfärade mod, medan de donska Kosackerna sförsvagas i lugnet. De fruktas af Tscherkesserna, men nästan lika mycket af Ryssarne. Betyder verkligen ordet Kosack, såsom några språkforskare påstå, en fri ryttare, då förtjena Tschernomorzerna det namn, hvaröfver de äro så stolta. Det är ett allmänt talesätt ibland dem: Ja, nä, soldat, ja Kosak (jag är icke soldat, jag är Kosack). Ryssland, som fullständigt disciplinerat de donska Kosackerna, nödsakas gå varsamt tillväga emot Svarta hafvets Kosacker. Det är ej eller gerna möjligt att betvinga dem. Friheten erbjuder dem tusende tillslyktsorter. Om disciplinens ok hvilade för tungt på deras stolthet, behöfde de blott gå i sina farkoster och Svarta hafvets böljor, med hvilka de så ofta kämpat, skulle föra dem till Turkiets kuster. Såsom en sista tillflykt skulle Tscherkessernas berg och vänskap stå dem öppna. Ryssland vet mycket väl, att det ej skulle erfordras mycken ansträngning att försona dessa till utseendet så oförsonliga fiender, och det lemnar derför TschernomorzKosacken all den frihet, hvaraf han är i behof. För öfrigt göra det civiliserade lifvets lockelser mera för att fästa Kosacken vid RyssWagner, äro Svarta hafvets Kosacker i begrepp att försvinna. Denne författare råkade i Fanagoria en officer, hvars familj erbjuder ett märkligt exempel på de förvandlingar, som i det senaste halfva seklet föregått med Kosackerna. Denne officers farfar var en berömd höfding, Wassily Igoroff, okunnig, fanatisk, fruktansvärd i striden och roslysten. Under krigen med Napoleon hade han i anseende till sin höga ålder blifvit fri från tjensten, men 1814 då han erfor Fransmannens infall i Ryssland och hörde czaren kalla alla sina folk till den rätta trons försvar, drog han, omgifven af sina barn, åstad mot fienden. Wassilys sonson, som för Wagner förtäljde den gamle Kosackens bedrifter, syntes rörd af många sorgliga betraktelser. Då han slutligen skildrat denna mörka och vilda fysiognomi, hänföll han i djupa tankar. bet förflutna hade visat sig för honom och med sorg jemförde han det med de nuvarande förhållandena. Min farfar var fri — sade han till Wagner, han hade ingen grad, intet kors, han kämpade som det behagade honom; jag är major, och 2 kors blänka på mitt bröst; jag glömmer aldrig min farfar Wassily. Det sorgligaste för folk af min ålder — tillfogade han med en suck — är att se våra barns likgiltighet för deras förfäders hjeltedater. bessa ord riktade han till sin son, en kosacklöjtnant, som gäspande åhört denna iliad. Straxt efteråt byttes om samtalsämne och löjtnanten, som nyligen kommit från Petersburg, började tala om nya moder, om teatrarne, om de franska aktriserna och om Taglionis dans. Farsadern, majoren och löjtnanten förestälde tre bestämda tidskiften af Kosackernas historia: i bakgrunden står den gamle barbariska hjelten, derpå kommer den allaredan disciplinerade Kosacken, som bär kors, har en grad och dock vänder sig med from vördnad emot den vilda frihetstiden, och slutligen den unge civiliserade kosacken, som ej aktar det förflutna, en kosack, som är en vän af konsterna och som applåderar de franska skådespelarne i Petersburg. (Forts.) )Dessa fästningar hafva, på 2:ne när (Anapa och , Nr dä RR