Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1854, sida 3

Article Image
månaden, befinner sig i ett alldeles oefterrättligt till. stånd. — Under detta tillstånd bärs han af sina do. mestiker i det aflägsna rummet, der han slutligen kommer till sans, och tillbringar derefter i sin ordning tio dagar vid vatten och bröd. Också en process. I Neapel är en process af egen art anhängig vid en af domstolarna. En viss markis Grafolini hade, i sitt testamente, anslagit en ränta till fem stycken kattor, som han höll mycket as; och denna ränta skulle utbetalas till kattornas vå:dare, så länge någon af de fyrbenta favoriterna lefde. Efter några år dogo fyra af kattorna, och den femte sorsvann plötsligt. Nu göra markisens arfvingar an språk på att åter bekomma det för kattornas under håll afsatta kapitalet. — Men kattornas vårdare, å sin sida, protesterar deremot, och påstår att den sista kattan endast försvunnit icke dött, att hennes död icke är bevisad, derföre, påstår han, han har såsom executor testamenti, ännu full rått att uppbära den testamenterade räntan Hans anspråk, är obestridligt, och om det icke lyckas motparten att lagligen bevisa kattans död, så mäste vårdaren uppbära den anslagna räntan, under så lång tid, som en katta, vid den försvunnas ålder, möjligen kan lefva. Katior äro seghf vade, och man har exempel på, att de kunna uppnå temligen hög ålder. Den ädla kattvårdaren bar af sin advokat fått den försäkran, att han skall vinna processen. Artighet mot värdinnan. En rik nämndeman, hörande till det slag af bondeståndet, som, hvad ytan och det synliga angick, gerna ville likna herremännen, blef af en sådan i socknen en Oktoberafton bjuden på the och sup6. Redan i tamburen träffade han värdinnan och helsade på henne. Då det var gjordt och namndemannen ämnade gå in till sällskapet i förmaket, framställde värdinnan den frågan, om inte nämndeman ville vara god och taga af sig galoscherna. Det vore tungt och besvärligt att hafva dem på. Nej, ja tacker, sade näamndemannen, kja går inte in i bättre hus, än att kalöschera gerne kan sitta på.

4 oktober 1854, sida 3

Thumbnail