Riksdagen. (Forts. fr. N:o 229.) Vidare har i Presteståndet diskussion ägt rum rörande af statsutskottet tillstyrkte anslag af 36,000 rdr årligen till armåens Pensionskassa. Doktor Sandberg yrkade återremiss af detta betänkande, enär af revisionsberättelserna visat sig att orsaken till kassans obestånd vore att söka uti det förhållandet att en mängd högre militärer, efter att hafve blifvit befordrade till högst indrägtiga civila befattningar, likväl fortfarande draga pensioner ur kassan, Så vore för närvarande förhållandet, då 64 personer. af hvilka ett statsråd med 7000 rdr, en öfverste nyligen blifven postinspektor med 1,400 rdr årlig lön, en landshöfding med 5000 rdr, under åtnjutande af ett sammanlagdt lönebelopp af 125,000 rdr, af pensionskassan uppbära militära pensioner till ej ringa belopp, Tal. önskade att som vilkor för beviljandet af anslaget skulle stipuleras, att dylika militärpersoner, under det de bekläda civila embeten med större löneförmåner, ej måtte uppbära pensioner från armåens pensionskassa. Härigenom skulle kassans och ännu mer de militärers, som ej lyckas erhålla sådana lukrativa befattningar, bästa befordras. Biskop Annerstedt och professor Selander yrkade bifall. Statens bidrag till pensionskassan vore ej stort; största delen bestod af delegarnes tillskott. Militärerne hafva ingått i tjenst och gjort sina afbetalningar till pensionskassan under det bestämda vilkoret, att de, vid viss ålder skulle erhålla pension. Det kan ej förminska dessa personers rätt till pension att de erhålla löner för befattningar, hvilka de till statens bästa utöfva. Ståndet beviljade anslaget. I Borgareståndet åter blef samma utlåtande återremitteradt på yrkande af hr Berger. Talaren ansåg det visserligon vara statens skyldighet att bidraga till militärers pensionering. Men staten borde derföre hafva rättighet att deltaga i lagstiftningen, rörande kassans förvaltning. Dertill funnes så mycket större skäl, som de år 1847 församlade armåens hrr fullmäktige beslutat förändringar i pensionsreglementet, som förorsakat kassans nuvarande obeStånd. Så hade militärer, som lyckats erhålla högre civila beställningar, nu äfven rätt till uppbärande af