Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1854, sida 1

Hvad en moder måste lida. En liten enkel berättelse; fritt efter H. Conscience. (Forts. fr. N:o 229.) Anna närmade sig med en kopp varmt vin och förde den till den fattiga qvinnans läppar. Medan hon drack den styrkande drycken, såg mannen förvånad på Anna och hennes väninna, som fått elden att brinna i kaminen och flyttat den lille Johan, som var nästan stelfrusen, närmre intill brasan. — Värm dina fingrar, min lille vän, och ät du bara duktigt! När du ätit upp din skifva, skall du få mer. Arbetskarlen syntes uppvakna ur en dröm. — Om förlåtelse, mina damer, stammade han, att jag icke har tackat er för den hjelp ni skänkt min stackars hustru. ären mycket goda, som velat besvära er hit upp i denna torftiga boning, och jag tackar er tusen gånger för allt hvad ni gjort. — Godt folk, svarade Anna; vi känna allt hvad ni lidit, J I och huru ni ryggat tillbaka för att tigga det bröd, som ni hittills såsom redliga arbetare förtjent i edra anletens syett. Ur redlighet förtjenar en belöning, och för sramtiden J icke lida någon nöd, det kan jag lofva er. Hon lade en handfull penningar på bordet so: — Här ha ni pengar! Utansor worr stär ved och potäter! Allt det sillhör er. H kärran ansgå bhar den icke blifvit såld; begagna ni den att förtjena, ort dagliga bröd såsom hittills, och låt ickAc Ef alt tigga. öm hunger och köld åter skulle hota cf, sa ar här mitt namn och min adress; jag skall alltid vara beredd att hjelpa er som en väninna. Medan Anna talade hörde man icke ett ljud i rummet, en sådan tystnad herrskade derinne; men tårarne runno strömvis utför arbetskarlens och hans hustrus kinder. Den förre kunde icke få fram ett ord; han betraktade de båda unga flickorna med en förvåning, som om han ej ville tro sina egna ögon. Då Anna slutat att tala, sjönk modren till hennes fötter, de hennes händer, kysste dem och sade: fatta