Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1854, sida 1

pension i armåens pensionskassa. Rikets Ständer hade deraf en skälig anledning att hos K. M:t begära en revision af pensionsreglementet, hvarigenom pensioneringen kunde upprätthållas på de förut tillräckliga kassans inkomster, som äro ganska betydliga förutom statsanslaget, och möjligen de lägre klassernas pensionsbelopp höjas, hvarom dessa länge hyst en rättmätig förhoppning. I Bondeståndet rönte bet. samma öde, på yrkande af Joh. P. Danielsson, som ansåg utskottet icke hafva förebragt fullg liga skäl för anslag från statens sida till en pensionskassa, i hvars reglementerande staten icke fått deltaga. För närvarande fann Johan P. Danielsson, det vara så mycket olämpligare att staten bidrager med nya anslag, som en stor mängd gynnade officerare erhålla andra embeten med högre löner, sedan de först blifvit pensionstagare på armåens pensionskassas stat och sålunda tillbakasätta mången som bättre vore berättigad till dessa pensioner. Hultman, Rudberg, Holm, Sundholm, Per Erik Andersson, Nils Nilsson i Örebro län, Lekberg och många andra instämde med Johan Petter Danielson, som yrkade återremiss. Nils Svensson från Skåne, Ola Persson, Ola Svensson, Nils Svensson från B ekinge, Per Nilsson, Anders Persson, Olaus Börjesson, Johannes Nilsson, Jöns Persson, Jöns Andersson. Henrik Andersson och Jonas Christoffersson voro alla för återremissen, hvilken ock i den af förste talaren angifna syftning beviljades. Den kongl. propositionen om anslag ioch för den blifvande industriexpositionen i Paris bifölls i borgareståndet, samt återremitterades af bondeståndet, på yrkande af Henrik Andersson och Tobias Lind, hvilka ansågo 25,000 rdr vara nog tillsvidare, då reg. alltid hade öppet att fylla bristen med under hand hafvande medel. Presteståndet har afslagit adelns och borgareståndets inbjudning, att deltaga i beslutet om utvidgad representationsrätt inom städerna, så att äfven andra städernas invånare än det egentliga borgerskapet skulle få rätt att deltaga i valet till riksdagsman. Det högvördiga ståndet aktade icke för rof, att afslå den mening i detta hänseende, hvarom de tre öfriga stånden förenat sig, sedan bondeståndet äfven antagit inbjudningen.