felt skall den kongliga prop. hafva till följd att 2) millioner gå ur folkets fickor, från de nyttiga näringarne, för att användas till militärisk granlåt, parader, lustläger och lustresor. När man är skickad af en sparsam och arbetsam befolkning såsom ombud för att åtminstone bestämma beskattningen, så är det en sorglig och nedslående känsla att nästan säkert veta sig oförmögen att hindra penningeauslag, som vore öfverdrifna för en rik och slösande nation, och så mycket mera för det arma svenska folket. Johannes Nilsson ville emellertid försöka allt hvad som lagligen står i hans makt. Kongl. Maj:ts regering har med största beredvillighet af Ständerna redan fått sig anvisade under fredstid förut oerhörda summor till försvarsverket. Icke den ringaste redovisning för dessa medels användande är ännu asgifven; statsrådet Palmstjerna har icke ens gifvit en antydning om huru stor del af det särskilda kreditivet blifvit använd; Kongl. Maj:ts regering har erhållit de förra medlen genom förespeglingar om utländsk fara; icke den ringaste upplysning har blifvit nationen eller dess representanter meddelad angående denna faras beskaffenhet; utrikesministern baron Stjerneld har icke ens gifvit en antydning på hvad sätt och i hvad rigtning han bemödat sig upprätthålla och bevaka Sverges ära och fördelar; Kongl. Maj:ts regering har emottagit de svenska bidragen, utan att med ett ord underrätta svenska folket om och till hvad mån det norska folket bidragit till de förenade rikenas gemensamma behof ifall af en konflikt med utländsk makt; i allt och i allo har Kongl. M:ts regering insvept sig i ett ogenomträngligt hemlighetsmakeri, och vill ändock att folkets ombud skola bevilja pengar, och mera pengar, blott statsrådet Palmstjerna får i sitt hufvud att möjligen trupper skola komma att sammandragas eller eskadrar utrustas. Tal. anser ingen svensk riksdagsman kunna stå till svars inför sina kommittenter eller svenska folket, om han på sådana grunder beskattar nationen. Skulle man bevilja penningar så är det ej för myckat begärdt att få veta hvartill de användas; helst då de begäras på förordande af en minister som halfva representationen, och just den halfva delen som representerar jordbruket, handeln och näringarne, otvetydigt förklarat böra ur konungens rådkammare aflägsnas. Om vi skåda en hårsmån utom de fåordiga penningereqvisitioner, som från sinansdepartementet tillskickas oss, så finna vi föga hugsvalelse. En dagsresa från detta rum, på gammal svensk jord, bland ett folk, som härstammar från våra förfäder, som talar vårt språk, som har våra seder, våra nationella känslor, som icke längre tillbaka än 1808 och 1809, hvilket många ibland oss ännu minnas, hjeltemodigt deltog i våra olyckliga fastän ärorika strider emot Rysslands horder, som vid ett sådant tillfälle utan annan anförare än en prest och en länsman nedgjorde den förpoststyrka, som var ämnad att framrycka mot Stockholm, då Ryssland och Danmark öfverenskommit att dela Sverige efter Motala ström, bland detta folk, det åländska folket, våra egna bröder ha verldens båda mest civiliserade nationer höjt de fanor, som beteckna befrielse från ryskt slafveri. I ingen fråga kunna Sveriges nationalära och Sveriges nationalfördel vara närmare intresserade än i denna. Och likväl känner icke svenska nationen ännu i denna stund, då Englands och Frankrikes flottor af den annalkande vintern nödgas att återvända till aflägsna hem, och ålänningarne med ångest emotse de återvändande ryssarnes gräsliga hämnd, om Sveriges regering lagt två strå i kors för dessa svenskarnes egna bröder. Vi veta, att emellan Sverige och Ryssland förut bestått en för nationalkänslan upprörande traktat, enligt hvilken alla flyktingar ömsesidigt skulle utlemnas. Om nu våra åländska bröder skulle vilja rädda sig undan den ryska knutpiskan, de ryska bergverken, den ryska militärtjensten eller Siberiens lefvande död, om de skulle vilja fly öfver till det ännu svenska landet, så består kanske ännu denna traktat, och Sveriges regering skall då utlemna dessa gamla svenskar till Rysslands våldsamma hämnd; åtminstone har vår regering icke gifvit oss ringaste anledning att förmoda, att den begagnat konjunkturen för att få denna traktat upphäfd. Med ett ord, vi veta ej om konungens rådgifvare på något sätt bevakat Sveriges ära och intressen, vi veta ej om de medel vi redan anvisat blifvit på minsta nyttiga sätt använde, vi veta blott att man fordrar att vi skola famla i mörker och bevilja nya millioner. Men skola dessa millioner förslösas till militära parader och lustresor med våra fartyg, så protesterar Joh. Nilsson i det folks namn, hvars representant han har äran vara, på det kraftigaste deremot. Finner Kongl. Maj:t rikets väl kräfva att bryta freden och kalla landets söner från deras yrken till krigets blodiga göromål, så må han, liksom andra konstitutionela regeringar, framträda öppet och med förtroende till sina folk framlägga en skildring af ställningen till och redogörelse för underhandlingarne med utländska makter, och han skall, om hans planer äro öfverensstämman:le med nationalkänslan, finna ett gensvar från hvarje koja, som erbjuder honom allt — lif och egendom. Men om hans statsråder tillstyrka honom att, i anspråksfull förtröstan på folkombudens eviga godtrogna medgörlighet, handla utan folkets medvetande, utan att stödjas af dess önskningar, då tillhör det folk-representanterna att tillsluta folkets kassakistor, så mycket hellre som det skulle vara en osorlåtlig inkonseqvens och en svaghet utan like att lemna ett förtroendevotum åt en sådan minister som friherre Palmstjerna, hvilken nyligen fått erfara borgareoch bondeståndens ogillande och likväl sitter qvar vid konungens rådsbord och expedierar penningereqvisitioner till ständerna, utan att beqväma sig till att med ett enda antagligt skäl understödja sådana anspråk. Ar skälet blott att sammandraga krigsmakten för fredliga behof, då kan också 500,000 rdr vara tillräckligt till det så kallade lilla kreditivet; är åter afsigten alt få penningar till ett nödigt krig, så kunna de till bebösfligt belopp afsättas i det stora kreditivet, så att ej regeringen må få lyfta dem utan att ny riksdagskallelse är utfärdad och folkets ombud såledos blifva i tillfälle att snart öfvervaka deras användande. För talaren synes en half million vara tillräcklig, när det är fråga att den skall användas af en ministär, som den nuvarande, utan hopp att solkombuden skola kunna ut-kräfva något ansvar i fall medlen användas till onyttiga eller skadliga ändamål. Johannes Christoffersson, Olaus Börjesson, Olaus Eriksson. Anders Jonsson från Wactmanland Andarc