Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1854, sida 2

11861I00Ii90LI 110 Ovil IIMUIIIIÖODIMIIL YIU UL 11171044144— sredsunderhandlingarne samt att dess bemödanden för återställandet af ett betryggadt rättsoch fredstillstånd i Europa nå sitt mål. Men om nu Österrike till skydd för interessen, som det delar med Tyskland, bibehåller sin beväpnade position, så har det äfven anspråk att finna tillräckligt kraftigt understöd hos de tyska regeringarne. Österrike anser visserligen tilllägget i Aprilföredraget ännu äga bindande kraft, enär det, enligt dess förmenande, helt enkelt innefattar det alternativet, att antingen måste Ryssland gifva fullgiltiga försäkringar beträffande krigets inskränkning och furstendömenas utrymmande, eller besätter Österrike furstendömena under skydd af den i nämnde fördrag grundade solidaritet. Men Österrike tror sig kunna gå förbi denna punkt, enär det är öfvertygadt, att äfven hvarje ny pröfning af saken skall leda till samma resultat. Det är Europas rätt, som Österrike försvarar genom sitt uppträdande i furstendömena, och derför utesluter i grundsatsen dess besättande af dessa länder icke andra berättigade. Men då Österrike, enligt aftal med sultanen och hans allierade, skyddar Turkiets integritet emot hvarje angrepp i furstendömena, vinner det derigenom en vigtig garanti för bevarandet af de österrikisktyska interessena under händelsernas lopp så väl som vid den bifvande freden. Förbundets bifall till Österrikes politik kan icke uteblifva, tillochmed om det ej redan verkI lige n tillräckligt uttalats. Preussen har äfven försåkrat Österrike om sitt kraftiga bistånd för den händelse att det angripes af Ryssland, ustan att det sjelst deltager i kriget emot RyssI land eller öfverskrider dess gränser, hvarvid Preussen tillika yttrat den öfvertygelsen, att de öfriga tyska staterna ej skola sky några uppoffringar för att från Österrike och dermed äfven från Tyskland afvända de faror, som kunna hota den med Tyskland nära förbundna kejsarstaten. Österrike delar denna öfvertygelse och hoppas att se sitt förtroende motsva radt genom de beslut, som förbundsförsamlingen kommer att fatta. Ger tyska förbundet genom sitt beslut Österrike en underpant på dess bistånd, då, men blott då, skulle Österrike såsom tysk förbundsmakt och såsom kontrahent i Aprilfördraget, äfven utan liktidiga krigsrustningsbeslut af förbundet, kunna finna sig lugnadt Jor sramtiden. På grund häraf har Österrike föreslagit Preussen, att de gemensamt skola låta förelägga förbundsförsamlingen Rysslands svar med en förklaring, den förbundet uppmanas biträda och hvilken går derpå ut, att, om ock efter furstendömenas utrymmande någon omedelbar mobilisering af förbundets stridskrafter för närvarande ej är erforderlig, sakernas läge dock ger anledning att uttala det hvarje fruktan för ett angrepp af Ryssland på Österrikes gebit skulle mana de i Aprilfördraget deltagande regeringar till gemensamt försvar. Då Preussen nyligen såväl för Österrike som de öfriga deltagarne i Wienerkonferensen förklarat att det, utan att ikläda sig någon bindande förpligtelse till militärisk medverkan emot Ryssland — en förpligtelse som ej eller existerar för Österrike — i hvarje håndelse fortfarande ämnar skänka de fyra punkterna sitt fulla moraliska understöd, räknar Österrike på Preussens medverkan för fredens återställande på den basis som de berörde 4 punkterna innefatta och afbidar äfven i detta hänseende med rättvist förtroende diskussionen inom förbundsförsamlingen. Då dessa punkter till en del företrädesvis befordra Tysklands interessen, och på intet vis komma i kollision med dem, så lägger Österrike stort värde derpå och anser äfven förbundets värdighet fordra, att det genom vigten af sin stämma och i nödigt fall genom handling ansluter sig till Österrikes bemödanden att återställa freden på denna basis. Skulle dock förbundet, medan det fullkomligt gillar de 4 punkterna, vilja göra den skillnad emellan de allmänt europeiska interessena och de specielt tyska, att det i synnerhet upptråder för de vilkor, hvilka röra de sista, alltså enkannerligen för upphörandet af ryska protektoratet i Donauländerna och för Donauhandelns frihet, så har Österrike ej eller någonting emot en dylik behandling af frågan. vi hasva temligen utförligt redogjort för detta dokument, emedan man deraf sår någorlunda upplysning om såväl Österrikes som Preussens närv. ställning i den orient. frågan. Till sändebrefvet äro bilagor bifogade, inneh. Rysslands afslag på de fyra punkterna och Österrikes derå d. 12 dennes aflåtna gensvar. Österrike förklarar deri, att det framhärdar i den öfvertygelsen, att de af det förordade 4 punkterna äro de enda som under förevarande omständigheter skulle kunna hafva ledt till en fast och varaktig fred. Det yttrar dock tillika sin tillfredsställelse med Donaufurstendömenas utrymmande, hvarigenom undanröjts en anledning till ytterligare förvecklingar och ett oöfverstigligt hinder för fredens återställande.