Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1854, sida 2

för 32. ifvit vant de )ming, ärkt skål ster rna, tliärluoÅå Vårå Sanska dålig och ofruktbar, s; nerligen om man jemför den med andra tre ter, såsom i Illinois, Viscounsin och ännu n ra aflägsna stater. Red. har sedermera af hr Svalander mot git ännu en uppsats, som här må meddelas: Mera om V. Lor. Meyers Emigrantfartyg. I anledning af Valentin Lorentz Meyers försvar i fördt i Hand. o. Sjöf.-tidningen för d. 22 dennes, hy ket söker inbilla allmänheten att den dåliga behan ling hr grefve Rudensköld och de Svenskar som vo i hans sällskap erfarit under resan med Meyers fart till NewYork varit ett tillfälligt undantag och ej hö till vanliga ordningen, får jag meddela nedanståene berättelse af handl. Thorson om den behandling hrönt under sin öfverresa med ett annat af Meyers fa tyg 14 dagar förut. Flere dylika underrättelser oi Svenskars resor med Liverpools Emigrantskepp vi olika tider skola snart meddelas uti de Bref om Am rika som jag har under tryckning och af hvilka de första blir tillgängligt redan om några dagar. Det va en dålig ursägt för hr Meyer att hänvisa dem sor klaga, till den dyrare Cajutplatsen, eller den ännu dy rare resan med, Ängsartyg. Man har icke behof af e sådan hänvisning om man reser med de förträfflig provianterade och med annat än tjufvar och skälma bemannade Bremeroch Hamburger-fartygen, hvarå dei utlofvade goda och tillräckliga födan äfven — erhålle och Mellandäckspassagerarne mycket väl umbära de små företräden som komma Cajutens innebyggare till del. Thorsons berättelse lyder i sammandrag som följer: Ehuru vi af Meyers ombud i Götheborg blefvo beviljade fritt vivre från ankomsten till Liverpool, fingo vi dock betala en dags förtäring i land med 1 dollar. Då vi protesterade häremot och åberopade vårt af ombudet erhållna contract, fingo vi till svar att M. hvarken förstod eller brydde sig om det på Svenska skrifna contractet. Samma fragt som de å fartyget befintelige Tyska passagerarne betalt med 4 Sterling eller c:ca 70 rdr rgs, fingo vi i Götheborg betala med 136 rdr 32 sk. rgs — således för skilnaden i vägen eller resan från Götheborg till Liverpool togs utaf oss hela 66 rdr 32 sk. — och då jag ville vara fullt säker på att slippa svälta nnder resan accorderade jag med ombudet hr C. F. Rhenberg om erhållandet af extrapro viant hvarföre jag ytterligare betalte 19 rdr rgs och skulle vid ankomsten till Liverpool erhålla: 15 fl— kött, 6 . fläsk, I kappe potäter J kappe ärter och 10 st. sillar. Detta hade jag betalt, men fick endast 7 gZ. kött och fläsk tillsammans jemte potäterna, ärterna och sillen. Jag var dock glad att icke alltsammans blef mig undanhållet, ty genom detta kunde jag åtminstone lifnära mig under resan. Af den öfriga såkallade — goda och tillräckliga provianten — och hvarmed mina kamrater fingo nöja sig, var mjölet alldeles odugligt och kunde ej användas af någon utaf oss. Det osriga eller casset, theet och risgrynen samt de 7 små biscuiterne eller skeppsskorporne, som tilldelades oss för en vecka i sänder, var så otillräckligt att det kunde anses lagom för 1 a högst 2 dagars uppehälle i stället för en vecka. Kött eller fläsk bestods ej till andra än dem som lika med mig betalt för extraproviant (och blifvit bedragne på tvåtredjedelar deraf). Ehuru det var accorderadt att vi skulle få vår mat kokt, fingo vi dock sjelfve koka den, — när Irrländarne sådant tilläto, — annars fingo vi äta den rå. Innan vi varit ombord i 8 dagar voro vi alldeles fulla af ohyra, och bestulna på alla åtkomliga persedlar af våra saker. såväl matroserne som irrländarne verkställde desse stölder med den största oförskämdhet, ) och våra klagomål för Capten som äfven var Irrländare, blefvo med hån afvisade. Af 870 passagerare voro tvåtredjedelar Irrländare, resten voro Tyskar, ty man räknade äfven oss Svenskar bland Tyskarne med hvilka vi höllo tillsammans om att hålla vakt om våra saker för att icke blifva alldeles utplundrade. Då Thorson vid ankomsten till NewYork var sjuk af rödsot och blef förd på Hospitalet, anmodade hag mig bekantgöra ofvanstående detaljer rörande hans resa med Skeppet Beejapoor, kapten Mac Kly — för den händelse han blefve hindrad att derom skriftligen anmoda en sin slägtinge här i Sverige. Tre månader hafva nu förflutit sedan dess och mer än två månader sedan en underättelse från honom kunde hafva hunnit blifva synlig i någon svensk tidning — jag har derföre ansett mig ej böra dröja längre med fullgörandet af uppdraget, då möjligen han blifvit ett offer för den sjukdom han troligen ådragit sig under resan. Götheborg den 25 Sept. 1854. Carl E. Svalander. Äfven för ett rätt bedömmande af denna uppsats möter den svårigheten, att hr C. E. Svalander, såsom bekant, sjelf är agent för ett emigranthus, som förer utvandrare direkte från Tyska hamnar till Amerika. Det faller sig derför al sig sjelf, att han anser denna linie vida fördelaktigare än vägen öfver Liverpool, med hvilken han ej har något att skaffa. Emellertid iga vi intet skäl att betvifla sanningen af Tit. Phorssons berättelse, så mycket mer som den sverensstämmer med hvad en annan fullt tillörlitlig brefskrifvare meddelat. — Allt samnanlagdt, bekräftas den åsigten, att färden öfer England är ganska vådlig, äfven om den nången gång kan aflöpa utan synnerligen stora vårigheter, såsom man funnit af de många injs hr V. Lorenz Meijer i detta fall produceat. Att vägen öfver Tyskland är bättre och ikrare kan dock svårligen, blott på hr Sva