Med anledning af denna uppsats så vi äran erinra, dels att vår bresskrifvare icke fallt det minsta yttrande, som kunde uttydas såsom sörklenligt för hr Svalander, hvilkens namn af honom ganska tydligt utsattes, ehuru det af H.-I:s red:n, af en grannlagenhet, som hr Svalander behagat alldeles misstyda, förkortades till dess initial. Vi finna således här icke någon direkt anledning för hr Svalander, att framträda, om icke den aktningsvärda känslan, att vilja taga den, i hr S:s mening, oskyldigt anklagade s. k. doktor Burg i försvar. Vilemna åsido huruvida denna känsla kan stå i något sammanhang med de 60,000 acres jord, som hr Svalander utbjuder åt emigranter; i alla hänseenden kan hr S. hafva rätt deri, att det ålegat brefskrifvaren, alt närmare bevisa sin misstanke, det tit. Burgs spekulation i jord vore endast humbug och bedrägeri. Men vi bedja få erinra, att vår brefskrifvare först på god tro antecknade och meddelade d:r Burgs glänsande beskrifning på de der Jordrymderna i Tenessee, dervid red. af H.-T. genast anade oråd, sedan vi sett i några af södra Sverges tidningar en dundrande puff, som tydligen afsåg samma affär. — Det dröjde ock icke längre, förrän vår brefskrifvare skyndade att uttala sin misstanke rörande de lysande förespeglingarne, af fruktan att hans föregående beskrisning skulle hafva kunnat vilseleda någon af hans landsmän. Det är detta hr Svalander behagar kalla: att nedsmutsa, att taga äran af solkk, o. s. v., yttr. som ej blott äro grofva och osörsynta, utan ock i hög grad obilliga och oförtjenta, hvad vår genomhederlige och samvetsgranne brefskrifvare angår, emedan han troligen aldrig kommit att yttra ett ord om den sig kallande ÅdoktorBurg, derest denne ej förledt honom, att afgifva den första berättelsen. Det är ock att märka, att brefskrifvaren AR -— -— sn