Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. rö Af Alexander Dumas. du (Öfversättning.) . (Forts. fr. N:o 222.) Å le — Åhå, mumlade Mathias; det börjar bli oroande! fö — Nu, fortfor Frans, har en annan kommit till stället . .. h — Hvad för en annan? frågade mairen. d — Ja det vet jag icke, sade Frans, i det han blinkade åt b Bernhard; men det var en annan, det kunde jag tydligen se. — Jag andas åter, sade Mathias. i — Han har upptagit bössan, lagt sig ned på ena knät och tryckt af, och i samma ögonblick har herr Chollet störtat till marken. r — Men hvilken fördel kunde denne nykomne ha af att mörda herr Chollet? — Ja det vet jag icke; kanhända för att bestjäla honom. — Hur skulle han kunnat veta, att herr Chollet hade pengar hos sig? — Har jag då icke sagt er, att parisaren utan tvifvel måste hafva tappat sin börs i närheten af den löfsal, der mor Tellier brukar servera sitt vin. Jag inbillar mig att mördaren varit dold der i samma ögonblick. ty jag har tydligt kunnat se spåret af en menniska, som legat på magen och upprotat jorden med sina händer. — Men herr Chollet måste således ha blifvit bestulen? frågade den gamle Watrin. — Jo jag menar det! man har icke tagit mindre än två hundrade och trettio louisdorer från honom. O förlåt mig, min stackars Bernhard! utropade pappa Watrin; jag visste icke, att parisaren blifvit bestulen, då jag frågade dig, om du var hans mördare. — Tack, min far, sade Bernhard. — Men hvem är då tjufven? frågade mairen. — Jag har ju sagt er att jag icke vet det... endast så mycket kan jag säga, att han, då han sprang från det ställe der skottet lossades dit der herr Chollet föll, kommit att trampa miste i en räfgrop och vrickat venstra foten,