ping till södra Skåne, hvarest man icke har några vattenkommunikationer, som kunna i någon mån ersätta saknaden af en lätt land-kommunikation, vore den alldra angelägnaste, och hvilken derför borde i första rummet företagas. Vid samtal med en af de verksammaste ifrarne för den andra linien (egentligen för linien mellan Örebro och Hult) gladde det oss, att höra denne slutligen gå in på vår åsigt och t. o. m. uttrycka en viss ledsnad, att hans uppmärksamhet icke förr blifvit vänd åt förutnämnde håll. Till trots af hvad såväl hr C. F. Wern, i sin ofvan meddelade reservation, som andra sakkunnige personer yttrat till förmån för Stockholm-Götheborgs-linien, och utan afseende på de stora fördelar denna bana otvifvelaktigt skulle bereda den ort vi tillhöra — vidblifva vi vår åsigt, och skola öppet uttala den, beklagande tillika, att så många eljest redbara personer låta förleda sig aflokalintressen, att förbise det stora helas gagn. Det kan ej bestridas, att ju det mellersta Sverge, med hufvudstaden till medelpunkt, tagit en mer än loslig brorslott af de allmänna, från hela riket ingående medel, som blifvit anslagna för kommunikationer. Så har staten anslagit millioner till Götha och Trollhätte ka naler, till Hjelmare och Strömsholms kanaler, m. m. och nu sednast till Köping-Hult-jernvägen, under det vi aga stora trakter i landet, med de yppersta naturliga rikedomar, som ligga obefolkade och ofruktbara endast i brist på kommunikationer. Så hafva vi alla de norra orterna, med deras rikedomar på skogsoch bergverksprodukter, hvilka man ej kan göra sig godo. Så hafva vi en provins, som heter Småland, med mindre naturliga tillgångar, men med en särdeles idog, intellektuell och sparsam befolkning, som lefver i djup torftighet, blott derföre att den ej kan göra sig till godo produkterna af sin flit. Befolkningen i mellersta Sverge har alls icke samma svårigheter att afsätta sina produkter, alldenstund de hafva de talrika vattenkommunikationerna till sin disposition. Och hvad förbindelsen mellan Stockholm och Götheborg angår, så har man ju kanalen, hvilken underhåller denna förbindelse på 2 a 3 dygn, hvilken af jernvägen endast skulle lättas och förkortas. Men vi hafva ej velat så mycket fästa oss vid det partiella, utan vid det helas nytta. Det är då klart, att vägen ifrån Jönköping till södra Skåne utgör en pulsåder, som derest den öppnades, skulle ej allenast bringa ett nytt lif i dessa provinser, hvarifrån nu tusental af torftiga, ehuru ytterst sparsamma, idoga menniskor utvandra till en annan lyckligare jord, utan ock utgöra afloppet för massor af resande och varor ifrån öfra Sverige. Det är t. ex. klart, att flertalet af resande till utlandet från de norra orterna, skulle taga denna väg, så att man med visshet här kunde päräkna en ganska stor personaltrafik. Vidare skulle dessa trakters rika jordoch ladugårdsprodukter jemte alsterna af en husslöjd, som snart skulle betydligt utvecklas och sörädlas, genom denna åder löpa dels uppåt Sveriges norra delar, dels till främmande afsättningsorter. Ju mera vi granska denna sak, ju mera falla oss fördelarne af denna jernvågslinie i ögonen, så att vi anse det vara en samvetssak af regering och ständer, att med det aldrasortaste bringa densamma till verkställighet. Utom andra invänningar skall man säkert här möta med den anmärkningen, att banan mellan Stockholm och Götheborg borde företagas först, då redan en del af densamma blisvit påbörjad och då redan på denna del betydliga kostnader blifvit nedlagda. — Vi svara härpå, att den påbörjade banan mellan Köping och Hult (eller Svartå) må först af det bolag, som öfvertagit densamma, fullbordas, eftersom man, innan man ännu genomtänkt hela systemet, kommit att gifva denna del söretradet. Må de personer, hni kas inflytande vid förra riksdagen det lyckades, att i ellte timman bereda sig statens rantegaranti för anläggningsDetta var mer än nog för att allvarsamt