mannare håg väckas att begagna sig af de fullbordade företagen, äfvensom en särskild förbindelse åläggas staten att oafbrutet fortsätta ooh fullborda så beskassade jernvägsarbeten. Hr Wern, C. F., med hvilken hr Berger instämt, har först och främst reserverat sig deremot att några allmänna principer till etablerande af skiljaktighet för statens deltagande i stambanors och bibanors anläggande nu i oträngdt mål blifvit föreslagna; och för det andra emot beskaffenheten af dessa allmänna principer, genom hvilka han befarar att stambanors anläggande skall blifva fördröjdt och de för deras åstadkommande erforderliga uppoffringar onödigtvis förstorade. Hr Waern reserverar sig vidare deremot att genom antagande af statsutskottets förslag, enskilda skola blifva fullkomligt utestängda från allt deltagande uti fårvaltningen af stambanor. Han anser denna förvaltning mera egnad att ombesörjas af enskilda, hvilka med större frihet och genast kunna pröfva ifrågakommande åtgärders ändamålsenlighet, än af embetsmän, hvilka företrädesvis måste rätta sig efter reglementariska föreskrifter och, när ett afsteg derifrån anses nödigt, rådfråga högre myndighet, hvil ket måste vålla tidsutdragt, vidlyftighet m. m. Enskilda deltagande i förvaltningen skulle derjemte försäkra denna om besittning af större lokalkännedom och flera sympatier inom de landsorter som af jernbanan genomskäras, än som kunna påräknas om förvaltningen uteslutande består af embetsmän m. m. Slutligen reserverar sig hr Wern på det högsta mot utskottets afstyrkande af allt an. 2. — slag till sortsältning af jernhanan emellan Köping och Hult till Stockholm och Götheborg, yttrande dervid: Vigten af att sammanbinda Östersjön och Nordsjön, att sätta Sverges båda största stapelplatser i förening med hvarandra och med det inre af landet, blef redan vid sistlidne riksdag så mycket diskuterad och har sedan dess blifvit allmänt erkänd. En fullständig utredning af ändamålsenligheten utaf jernvägens utsträckning till Westergöthland har af kommitterade, i fråga om anläggning af jernvägen mellan Kö ping och Hult, blifvit gjord och torde sannolikt föranledt kommitterade, att äfven framför den af Rikets Ständer beslutade jernvägens riktning förorda denna utsträckning, såvida icke bergslagsprodukternas forslande på kortare väg till Wenern, än derigenom kunde bhfva fallet, gjort ett vidhållande af den af ständerna angisna riktningen nödvändigt. Den värma, med hvilken jernvagens fortsättning till Götheborg, såväl i Elfsborgs som Skaraborgs län, blifvit upptagen, de stora kostnader, som dessa läns invånare gjort för undersökningar om dess lämpligaste riktning och hvilka äfven sträckt sig till utgreningar deraf, såsom till Borås och till Jönköping; sjelfva de tvister, som om vägens riktning genom Skaraborgs län blifvit förda, och föranledt ytterligare icke obetydliga kostnader, som dock böra medföra det åsyftade resultatet, eller alla förhållandens grundliga utredning, innan vägens anläggning kon påbörjas, visa nogsamt buru stora fördelar man af denna del af stambanan mellan Stockholm och Götheborg väntar. I afseende åter på utsträckningen till Stockholm, så står jernvägens föreslagna riktning dit i samband med jernvägsanläggningen mellan Stockholm och Upsala, hvars vigt för såväl hufvudstaden som universitetet svårligen kan bestridas. Utan tvisvel är stambanan mellan Stockholm och Götheborg den vigtigaste i vårt land; den är såsom sådan af K. M:t förordad, ingår i alla förslag till jernvägsnät i Sverge, och är såväl med hänsyn till sin erkända vigt, som med afseende på de flera vidlyftiga undersökningar om dess ändamålsenligaste riktning, — vUU — —