Förenta Staternas tillgöranden för upphäsvandet af Sundska tullen. (Slut sr. N:o 217.) 13) (Från Henry Bedinger vill W. L. Marcy, dat. den 13 Oktober 1853). Min herre! Jag har ännu icke bragt Sundstullfrågan på bane, men jag skall emellertid begagna första tillfälle dertill och utbeder mig vördsammast instruktion om, huruvida det är mig tillåtet att göra ett eller annat tillbud, antingen i form af en handelsförmån eller på dylikt sätt, såsom ersättning i den händelse, att danska regeringen upphäfver Sundstullen för våra fartyg. En af mina företrädare har erhållit ett sådant bemyndigande; jag tillåter mig afvakta en speciel instruktion om denna punkt så snart som möjligt. 14) (Från W. L. Marcy till Henry Bedinger dat. den 8 Nov. 1853). Min herre! Eder note af den 13 s. m. ankom hit (till Washington) den 5 dennes, och presidenten har bemyndigat mig att, som svar på er förfrågan angående en ersättning till Danmark för Sundstullen, låta er veta, att presidenten icke kan bemyndiga er att erbjuda någon slags ersättning för detta upphåfvande, då vi icke fordra det som en ynnest, utan såsom vår rättighet. 15) (Från Henry Bedinger till W. L. Marcy, dat. den 3 December 1853). Min herre! Jag har den äran alt underrätta er att ert svar på min första depesch kommit mig tillhanda. Då jag lösligt berörde, att någon ersättning skulle erbjudas Danmark för Sundstullens upphäfvande, antog jag, att klokheten möjligtvis kunde bjuda ett sådant anbud, emedan Danmark, om det vore benäget att uppgifva Sundstullen för våra sartyg, sannolikt skulle dröja att göra det, med mindre att en ostensibel ersäuning erbjödes det, af fruktan att alla andra nationer skulle fordra en dylik eftergift, och inkomsterna af tullen följaktligen gå aldeles förlorade. Kunde Danmark, då man åberopade sig hvad som passerat med Förenta Staterna, hänvisa till en sådan ersättning, äfven om den vore af underordnad betydelse, så skulle detta vara tillräckligt för att ställa en dylik begäran till andra nationer. Emellertid skall jag naturligtvis rätta mig efter de instruktioner, som i detta hänseende blifvit mig tillstälda. Ministern för utrikes angelägenheterna har i flera veckor lidit af podager, och jag kunde icke träffa honom förr än den 1:ste dennes. Den dagen talade jag med honom om saken. Jag utvecklade för honom i korthet de väsendtligaste skälen, som tala emot sortfarandet af denna börda på vår handel, och sade honom, huru högst nödvändigt det var, att denna sak ändtligen en gång bragtes till afgörande. Han svarade mycket vidlyftigt, att detta vore en angelägenhet af stor vigt för Danmark; rättigheten att uppbära tull hade i urminnes tider blifvit utöfvad af Danmark; alla andra nationer hade stillatigande erkänt denna rättighet; vår handel i Östersjön vore långt obetydligare än de ölriga nationernas, och följaktligen hade vi långt mindre orsak att beklaga oss. Danmark kunde icke befria en nation, tan att samtidigt befria alla andra, och detta skulle åstadkomma en förderflig minskning i statens inkomster o. s. v. Jag bestred hans argumenter efter bästa förmåga, och ändtligen förklarade han, att han, om jag ville lemna honom en skriftlig note, skulle framlägga den i Geheimestatsrådet och underrätta mig om det fattade beslutet. Dock, tillade han, att Danmark, enligt hans åsigt, aldrig frivilligt skulle medgifva denna tulls upphäfvande. Följande dagen sände jag honom en note, hvari de väsendtligaste invändningarne emot tullens utkräfvande äro utvecklade i öfverensstämmelse med mina instruktioner, och begärde att saken måtte föredragas för hans regering och tullen för framtiden bortfalla hvad Förenta Staterna beträffade. — Så snart jag mottagit svar, skall jag insända det. 16) (Från Henry Bedinger till W. L. Marcy, dat. den 26 Febr. 1854). Min herre! Jag har härmed äran tillkännagifva, att jag emottagit eder note, som innehåller den resolution, Representernes Hus fattat den 30 December 1853 i afseende på Sundstullen. Några dagar förut besökte jag ministern för utrikes angelägenheterna, för att göra mig underrättad om svaret på min note. Han gjorde ursäkter för dröjsmålet och bad mig icke tillskrifva det någon slags benägenhet att draga saken ut på tiden, utan endast den stora massa af förrättningar, som den sväfvande europeiska krisen medförde, och hans egen mycket vacklande helsa. För öfrigt vore han sysselsatt med förberedandet af ett svar på min note, i hvilket frågan skulle behandlas i hela dess utsträckning, jemte åtskilliga faktiska meddelanden, statistiska upplysningar och vissa förslag, hvilka skulle föreläggas vår regering; detta arbete skulle fullbordas så snart som möjligt och tillställas både mig och min regering. Jag vet ej om jag vidare skail vidröra saken, innan jag emottagit detta svar; men jag kan icke tänka mig annat, än att man här alldeles icke har i sinnet av uppgifva denna otillåtliga inkomstkälla, förrån man tillgriper mått och steg, hvilka gå längt öfver diplomatiska samtal och dispyter. Är jag riktigt underrättad så understödes Danmark af Ryssland i detta tvång på handeln; till följe af de underrättelser jag erhållit veta nvecClana asbfadt det icke önnet gjort för