tet, af jernvägarne, har utskottet tillstyrkt, att dessa medel måtte upplånas genom utgifvandet af fonderade statspapper, hvartill utskottet framkastat en plan, som förut varit i denna tidning meddelad. Sedan ofvannämnde princip blifvit fastställd, inträder den frågan: hvilka äro de stambanor, som öfver hela riket böra anläggas, och hvilka af dessa böra i första rummet utföras? Hvar och en inser, att första delen af srägan bör först vara afgjord, innan man kommer till den sednare; man måste hafva hela systemet först planlagdt, innan man kan säga hvilkendera af dess delar först skall bringas till utförande. Handlar man annorlunda, börjar man på måfå anlägga en jernväg, utan att betänka huru den kommer att passa in i det hela, så uppkomma lätteligen förlorade kostnader, och hvad värre är, man riskerar att en stor del af hufvudvägen blir dragen ur sin rätta fåra, då man naturligtvis vill söka göra sig den redan anlagda vägen på allt möjligt sätt till godo. StatsUtskottet synes oss ock hafva hufvudsakligen träffat det rätta härutinnan, då det föreslagit: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att K. M. vid nästkommande riksdags början täcktes till Rikets Ständer aflåta proposition ang. Sverges jernvägssystem, samt verkställigheten af de större jernvägsanläggningar, hvilka af allmänna medel böra bekostas och genom statens försorg utföras. Med anledning häraf föreslår utskottet, att ett särskilt anslag af 100,000 rdr bko måtte å Riksgäldskontoret anvisas till Kongl. Maj:ts disposition, för uppgörande och utarbetande af förslag till jernvägars rigtningar, anläggningssätt och beskaffenhet m. m. Härvid skulle nu saken stanna vid denna riksdag, och således alla de väckta motionerna om Fahlu-Gefle, Fahlu-Westerås, Köping-Hult, m. fl. jernvägar tillsvidare lemnas oafgjorda. (Forts.)