Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Ålexander Dumas, (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 217.) — Kom, herr abbå! sade Mariane, hvilken prestens skål gjort fundersam; jag tror att alla era saker ligga härinne i rummet bredvid. — Jag följer er, fru Watrin, sade abben. I detta ögonblick slog klockan nio, och pappa Watrin samt mairen blefvo ensamme qvar. Det uppstod en stunds tystnad och de syntes båda vänta på att en af dem skulle börja. Slutligen tog Watrin till ordet. — Nå, herr maire; det var receptet på sättet att bli millionär, som jag skulle få höra! — Räck mig först er hand, till tecken att vi äro goda vänner, min käre herr Watrin! — Med nöje. De båda männen, hvilka sutto på hvar sin sida om bordet, räckte hvarandra händerna och de möttes just öfver lemningarne af den tårta, som skaftat mor Mariane så mycket att göra. — Jag väntar på hvad ni har att säga mig, sade Wilhelm. Mairen hostade. — Ni har ju 750 livres i årlig lön, icke sannt? — Jo, och 150 livres i sportler; summa summarum 900 livres. — Ni behöfver altså tio år för att förvärfva 9000 francs. — Den räkningen är riktig, herr Roisin. — Nåväl! och jag, pappa Watrin, vill åtaga mig att på ett år skaffa er detsamma, som ni trälar för i tio. — Det skulle jag väl vilja sel sade pappa Watrin, i det han lade båda armbågarne på bordet och lutade hufvudet mot sina händer. — Hela saken är den, fortfor mairen med ett listigt småleende, att ni öfvar er uti att stänga än det högra och än det venstra ögat, när ni går förbi vissa träd, som gränsa intill hög