Article Image
Styckegods. Adrlan van der Velde och lord Cla rendon. Adrian van der Veldes talang är känd, men icke så allmänt hans historia med lord Clarendon. Denne hade köpt sig ett särdeles angenämt jlandtställe i närheten af Antwerpen. Skogarne, sjön, backarne bildade en ytterst förtrollande belägenhet och gåfvo santosien riklig näring. Adrian van der Velde kunde icke gå förbi, utan att fatta det uppsåtet att på duken öfverflytta, hvad som så oemotståndligt hade dragit hans ögon till sig. Han skyndade sig till närmaste by och utarbetade med oafbruten ifver det täcka landskapet. Någon tid derefter förde han sin tafla till London för att sälja den, men kunde icke erhålla det önskade priset derför. Han lät derföre utbjuda den på offentlig auktion, och ville då sjelf inropa den, om köpesumman icke motsvarade hans önskan. Förrättningar hade återfört lord Clarendon till England. Han var just närvarande vid auktionen, då man begynte att bjuda högre och högre på van der Veldes tasla. Med förundran ser han sitt eget landtställe afbildadt och det ända till de minsta detaljer. Amatörerne drefvo priset allt högre, och begynte blifva heta, då lorden förvånade alla genom att med ens bjuda: fem och tjugo guinger! Detta pris öfverträffade vida målarens förhoppning, men man fortfor likväl att bjuda högre. Full af bekymmer att det herrliga arbetet icke skulle hlifva hans, utropade nu Clarendon: ,Jag gifver originalet för kopian! Vid ordet ,kopia studsade alla och sågo förundrade på honom. Adrian van der Velde reste sig plötsligt och frågade lorden, om han var kännare. — Ja, en sådan kännare, att jag upprepar det: jag gifver originalet för kopian. — Men, mylord, jag försäkrar er att ni tager fel. — .Nej alldeles icke; van der Velde är målaren och ingen annan, tredje gång: jag gifver originalet för kopian. Nu förstod konstnären den gifmilde konstälskaren, tog sitt stycke tillbaka och öfverlemnade det åt Jorden, som uppfyllde sitt löfte. Annu samma dag var konstnären herre och egare af den täcka landtegendomen, hvars pittoreska belägenhet, ännu alltjemt, intill hans senaste dagar, inspirerade den själfulle målaren. (Portföljen.) —— WRpz—— — ——

18 september 1854, sida 3

Thumbnail