Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Ålexander Dumas. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 215.) — Tyst! sade Mathias. — Jag hör ljudet af hästtrafl mumlade Bernhard. Mathias lade sin ena hand på Bernhards arm och sade, i fet han pekade mot det håll, hvarifrån ljudet kom: Se dit Bernhard såg mellan träden, i trots af mörkret, en ryttare nalkas, i hvilken han igenkände sin rival. Han dolde sig instinktmessigt bakom det träd, som stod honom närmast. 15. Tillfället gör tjufven. Den unge mannen stannade omkring femtio steg från mor Telliers värdshus, såg sig omkring, och då han icke förmärkte något som kunde oroa honom, hoppade han af hästen och band den vid ett träd. Efter att ånyo hafva kastat en spanande blick åt alla håll, närmade han sig värdshuset. — Ha, der är han! Han kommer! mumlade Bernhard, i det han gjorde en rörelse, som om han ville störta emot honom; men Mathias höll honom tillbaka. — Akta er! sade han. Om han blir er varse, får ni ingenting se. — Ja, du har rätt! svarade Bernhard. Han ställde sig åter bakom trädet, medan Mathias liksom en orm kröp bort till löfsalen. Parisaren var ännu på vägen bort till huset, som syntes alldeles öfvergifvet. Herr Chollet måste således anse sig vara fullkomligt ensam. — Här ligger mor Telliers värdshus, det kan jag nog se, sade denne; men hvar är Prins-källan någonstädes?