Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1854, sida 1

Cathrine Elum. Af Alexander Dumas, (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 214.) — Det behöfs icke! ljöd bakom honom en röst, som kom honom att bäsva. I ert ställe skulle jag icke resa på det sättet. Bernhard vände sig om. — År det du, Mathias? Hvad var det du sade? — Jag sade, att jag i ert ställe icke skulle resa på det sättet. — Du skulle icke resa? — Nej, åtminstone icke utan att . . — Utan att? Hvad menar du? — Laan att hämnas först, antingen på den ene eller den andra. — På hvem? ... Hvad är din mening? På den ene eller på den andra. — Ja, antingen på honom eller henne. — Jag kan väl icke hämnas på mina föräldrar! sade Bernö hard med en axelryckning. — Era söraldrar? Hvem talar om dem? Jag menar parisaren och mamsell Cathrine. — Cathrine och herr Chollet! ropade Bernhard, och sor upp liksom stungen af en orm. — Ja visst! — Mathias, Mathias! Se så ja, nu skall jag väl sitta emellan för det, liksom sist — Tala! Hvad menar du? Jag svär att jag icke skall göra dig något. — Men gissar ni det då icke sjelf? frågade Mathias. Ni måste ju vara både blind och döf. — Hvad menar du, Mathias? Har du hört eller sett något? — Ugglan ser klart om natten; den har ögonen öppna när andra stänga sina; den vakar, när andra sofva. Vet ni då verkligen alls icke hvem det är, som är emot ert giftermål?