Iarikes Nyheter. Götheborg. Stockholmstidningarne med dagens ordinarie post medföra just inga anmärkningsvärda nyheter. I P. T. för Lördagen meddelas officielt i sin helhet den nya författningen, rörande karantäner mot utrikes ort, af hvilken ett sammandrag, anländt pr telegraf, meddelades i Måndagens Hand. Tidn. Man finner att författningen blifvit justerad redan Tisdagen den 5, dervid den frågan ovilkorligen framställer sig, hvarföre ej det först på Lördagen telegraferade sammandraget kunnat afgå redan på Onsdagen icke blott till hamnarne inom landet, utan ock till så vigtiga punkter, som Köpenhamn och Hamburg. Nu har det inträffat, efter hvad vi genom enskilta bref erfarit, att den nya författningen, ehuru läst i sv. tidn:r, ej var meddelad svenska konsulatet i Köpenhamn ännu sistl. Onsdagsmiddag, den 13 dennes, hvadan resande, som då ville gå ombord på Nordkap, icke dertill kunde erhålla tillstånd, utan måste dröja ytterligare flera dagar i Köpenhamn. När man besinnar i hvilken grad personers välfärd kan bero på ett sådant dröjsmål, så må man i sanning häpna — i fall något i den vägen kan väcka häpnad — öfver vår styrelses obegripliga likgiltighet, att icke ögonblickligen kommunicera sådana föreskrifter med sina agenter. — Samme resande, som berättar detta, omtalar äfven att han vid ankomsten till Berlin förfrågade sig hos svenska beskickningen huruvida han skule våga taga vägen öfver Hamburg till hemorten, dervid det svarades honom att detta med all säkerhet läte sig göra. På dessa ord begifver sig vår resande till Hamburg och erfar då, att underrättelse redan för fyra dagar sedan anländt, det Hamburg vore förklaradt smittadt, utan att man derom meddelat beskickningen i Berlin ett ord. Månne man ej äger rätt att fråga: hvartill tjenar det att hafva dyrt aflönade utländska beskickningar, då de icke blott ej gagna svenska undersåtare, utan t. o. m. kunna skada dem, som sätta tro till deras uppgifter? Men dessa karantänsoch kolerahistorier synas ämnade, att utgöra på en gång ett stående trätofrö, och en slående proba på våra statsmäns vishet och nit. I sammanhang härmed må nämnas, att man vill veta, det den väntade nya författningen i afseende å spärrningen inom landet kommer att gå derpå ut, det sparrningar mot landväga kommande personer och varor skola upphäf vas, men deremot kunna fortsattas i afseende å sjövägarne. — Rygtet skulle vara otroligt under andra styrelseförhållanden: nu bär den omtalade åtgärden alltför mycket karakteren af det halfmesyr-system, som utgör den närvarande styrelsens grundegenskap, för att icke synas ganska sannolik.