mödan att putsa dem. Något efler herrens hemkomst bad betjenten om nyckeln till spiskammaren. Hvartill då 24 srågade Swift. — ÅJag vill gerna hafva litet frukost. — Ackl! svarade Swift, det lönar icke mödan att äta nu; om två timmar blir du i alla fall åter hungrig. Peter den stores kyrkodiseiplin Czor Peter den store kunde på intet vilkor fördraga något samtal i kyrkan under gudstjensten. Till strängt iakttagande af god kyrkotukt hade han derföre, icke blott i hofkapellet, utan också i åtskilliga andra kyrkor, som han plägade besöka, anställt egna uppsyningsmän, som skulle hålla de pratande till tystnad. Förnäma ryssar, som hade pratat, måste vid utgången lagsa en rubel i sattigbössan, som var fastgjord med es jernkedja innanför kyrkodörren. Ryssar af ringare stånd fingo efter gudstjensten några prygel ute på kyrkogården, när de hade talat. En lemning af denna originella kyrkotukt fanns ännu längt senare i Alexander Newskys klosterkyrka — nemligen den fastkedjade straffbössan, så väl som ett halsjern i en länk, som var inmurad i en pelare, hvilket Peter den Store, utan afseende på rang, hade låtit lägga kring halsen på dem, som ofta gjort sig skyldiga till prat och annat opassande uppförande under gudstjensten. (Portföljen.)