Landsorten. Carlskrona d. 5 September. En enkel, men högtidlig och djupt gripande sest firades sistl. Söndagsestermiddag å Saltö, som i sitt sköte gömmer närmare 1,100 af Gangespestens offer. Det fält, der dessa äro inneslutna i sina mörka boningar, hvimlade nu af lefvande, hvilka undgått farsoten, och hvilka firade en sorgefest derute i de dödas stad, som stället så betecknande kallades af dagens talare. bet var dock för tillfället äfven de lefvandes, de af farsoten förskonades stad. Efter vår ungefärliga beräkning var neml. begrafningsplatsen för tillfället höljd af något öfver 1,000 personer, — en oräknelig massa, som ditkommit för minnesfestens firande. Man tänke sig, att under mängden af grafkullar hvilade lika många, som under de fasansfulla veckorna sistl. sommar dit styrde den sista kursen, för att hvila i ro till dess dagarne hafva en ända, och man kan då äfven föreställa sig, huru djupt dagens talare, hr prosten och kyrkoherden Feuk, skulle röra alla närvarande med sina som vanligt lyckade och valda ord. Sorgesesten var en offentlig hyllning åt tvänne aflidna läkare, — unga förhoppningsfulla män, den ene en främling, den andre en stadens insöding, — hvilka sistlidet år du