MUV —2689v111 —144 11 —24 Fe 111111—9— 1—1 daRTLI1); d aktieteckningen gått så öfver all höfvan trögt, men detta anse vi alls icke vara förhållandet. Såvidt vi varit i tillfälle att erfara, är önskan att erhålla ett nytt theaterhus lika stor som behofvet, och det vore alltså den lättaste sak i verlden, att inom ganska kort tid erhålla den äskade summan fulltecknad. Men det går ej an, att kasta saken så handlöst ifrån sig, som hrr inbjudare gjort. Eller tror man, att det någonsin, på någon ort gilves ett så stort sintresse för en sak, som ej ger en bestämd vinst, att personer sjelfmant tränga sig fram, för att få lemna sina bidrag? Detta är ett stort misstag. Vi behöfva endast erinra huru man gått tillväga på andra orter. Att nu ej nämna Amerika, hvarestt. ex. Horace Mann, innan han utfärdade den offentliga inbjudningen till sina stora skolanläggningar, skref 600 privatbref, för att förbereda saken, anföra vi endast exemplet af Orebro, hvarest man åstadkommit en theaterbyggnad af 100, 000 rdr rgs. Teckningen dertill gick så till, att de fyra inbjudarne togo hvar sin lista och hvar sin afdelning af staden, der de gingo ur hus i hus och fingo underskrifter. Så var allt i ordning på helt kort tid. Här i Götheborg hade man alls ej behöft göra sig så mycket besvär. Hade någon af de personer, som utfärdat inbjudningen, blott företagit sig, att bjuda några af de förmögnare personerna i staden på en middag eller souper och proponerat teckningen på stället, så hade den ganska säkert varit gjord på ett ögonblick, ty Svenskarne i allmänhet och Götheborgs förmögne borgare i synnerhet se icke på några riksdaler, då det gäller en angelägenhet, hvarför man intresserar sig. — Hade man ej velat vidtaga denna åtgärd, så hade hvar och en af inbjudarne åtminstone bordt taga hvar sin teckningslista, för att personligen inverka på sina bekanta, och icke som nu lemna allt vind för våg i en bokhandel, beroende af det förord och de förklaringar förslaget der kan erhålla. På den fot saken nu kommit vore det, synes oss, enklast och rättast, att man utfärdade en liten uppmaning till dem, som intressera sig för en ny theater, att samlas på något ställe, för att rådgöra om saken och anteckna sig till delaktighet. På detta sätt skulle åtminstone något vinnas. Eller må man utfinna någon ännu bättre väg, som leder till ändamålet, och icke lägga armarne i kors, ty stekta sparfvar komma ju ej flygande af sig sjelfva. Finner man det åter besvärligt, att anstränga sig vidare än man gjort — välan, må man då afträda från platsen och öfverlemna saken i verksammare hän der. Att behandla den såsom nu skett, är att helt och hållet göra den om intet, hvilket vi för vår ringa del skulle känna rätt förargligt, derest vi ställt oss i spetsen för ett företag. Annu oangenämare bör det då kännas för de män, som här framträdt, att icke få saken vidare framåt. Derföre äro ock personer med en sådan samhällsställning i allmänhet rädda för att sätta sig i spetsen för dylika företag, emedan de icke gerna blottsälla sina namn för sen dekonsityr, utan helldre anstränga sig myo ket sör att genomdrifva saken. Hvad som skall ske bör emellertid ske snart, derest byggnaden skall kunna begynna under loppet af nästa år. Snart komma ock andra saker å bane, och då vore det väl nyttigt, att hafva denna undangjord. Vi böra nämna, att ritningarne till den nya theatern äro uppgjorda af vår arkitekt här i staden, hr Malmberg, och synas vara utförda med största omsigt och de noggrannaste beräkningar, samt med skicklighet och smak, hvarom enhvar kan i hr Gumperts boklåda öfvertyga sig. För öfrigt anse vi oss icke kompetente alt fälla något utslag om ritningarnes tillförlitlighet, hvilket ock naturligtvis blir en sednare somsorg för den direktion, som af blifvande aktieägare tillsattes. Det skrilves från Paris under d. 8 dennes: Marskalk Baraguay d Hilliers har i dag ankommit hit och beger sig utan uppehåll till kejsaren i Boulogne. Expeditionskorpsen kommer tillbaka från Östersjön. Sverges hållning är enda anledningen till att denna korps ej öfvervintrar i norden. Det förljudes att denna makt icke vill sluta sig till vestmakterna, med mindre dessa vilja försäkra den om förvärfvandet af Finland och Ålandsöarne. Men Frankrike och England vilja blott garantera Svenskarne Ålandsvarne, emedan ett förfogande öfver Finland för ögonblicket skulle väcka en missstämning vid de tyska hofven. Om sverge hade gått in på vestmakternas förslag, skulle man genast hafva sändt ytterligare 25—30, 000 man till Östersjön och man hade allaredan vidtagit alla förberedelser dertill. Detta oaktadt ville man i början icke så tidigt låta östersjöarmåen vända tillbaka; men man påskyndade dess hemfård, emedan koleran utbrutit på Åland, der den rasar med häftighet.