man har att vänta en af dessa strider, som göra epoker i krigshistorien. Ryssarne skola nemligen, enligt hvad det säges, vara fullkomligt sörberedda på de allierade angrepp. Vid Sebastopolaeskall, förutan besättningen, stå en arme af 60,000 man, hvilken dagligen erhåller förstärkningar. Berättelserna om Ryssarnes styrka och försvarsmedel äro dock ännu mindre tillförlitliga, än uppgifterna rörande expeditionskorpsen. Det berättas att marskalk S:t Arnaund i enskilta bref till hemmet yttrar det största förtroende till företagets framgång. Han beräknade, förtäljer man, att omkring d. 8 lefverera Ryssarne batalj, om hvars utgång han icke syntes tvifla, d. 10 börja belägringen af Sebastopol och d. 25 eller 30 hålla sitt intåg i denna stad. Marskalken må nu hafva angifvit några bestämda data, eller icke, så synes imellertid af alla underrättelser och korrespondenser framgå, att såväl befäl som manskap ibland de allierade voro alla lifvade af den öfvertygelsen, att de skulle segra och inom en månad hafva eröfrat Sebastopol. Ryssarne å sin sida sägas äfven vara lifvade af hopp om seger. I så fall har man att vänta en hård strid. Det bör dock noga ihågkommas, att de allierades armk utgöres af franska, engelska och turkiska kärntrupper, till hvilka Ryssarne icke kunna uppvisa maken. Vidare blir den taslan, som nödvändigt kommer att ega rum emellan krigarne af de 3 nationerna, en sporre till lysande bedrifter. Utsigterna till seger synas alltså vara vida större på de allierades, än på Ryssarnes sida. Från Varna, dit allas blickar för ögonblicket äro riktade, gå underrättelserna till d. 1 dennes. Då var expeditionen ännu icke afgången, men allt sades vara i ordning för att kunna utlöpa de följande dagarne, d. 2, 3 och 4 dennes. LIndep. belqes korrespondent i Konstantinopel bekräftar, att Schamyl gjort en diversion i Asien till Turkarnes förmån. Österrike har i ett cirkulär till alla sina diplomatiska agenter i utlandet förklarat, att Rysslands svar icke utgör någon krigsorsak för Osterrike. Det fortsar dock, med bibehållandet af sin neutrala ståndpunkt, att understödja de 4 punkterna. Detta steg af Österrike, ehuru det icke borde förefalla oväntadt, bedömes icke destomindre med en viss bitterhet i ministeriella engelska och franska tidningar. Man synes dock trösta sig dermed, att Österrike skulle låta decidera sig af Sebastopols fall att gå emot Ryssland. Preussen har å sin sida äfven adresserat ett cirkulär till alla sina diplomatiska agenter i utlandet, i hvilket det likaledes förklarar att Rysslands svar ej för det är någon krigsorsak. Men icke nog dermed, det går ännu längre och yttrar den åsigten att de tyska makterna icke hafva att betrakta de 4 fredsvilkoren som oeftergifliga. Skillnaden emellan Österrikes och Preussens hållning är alltså följande: Ingendera makten anser czarens förkastande af de 4 punkterna som en krigsorsak; men Österrike fortfar icke destomindre att understödja dessa punkter i hela deras omfång; Preussen deremot anser det ej vara anledning att så bestämdt understödja dem. Marskalk Baraguay d.Hilliers har d. 8 ankommit till Paris och genast begisvit sig till Boulogne. Prins Albert har d. 8 återvändt till England. Belgiska ministerkrisen är ännu olöst. Valförberedelserna ha börjat i Madrid. De hittills kända valen till ledamöter i centralval-komiten äro alla progressistiska. Soule tros ej återkomma till Madrid. Ussings och Tschernings förslag synas hafva goda utsigter att gå igenom i danska riksrådet. 2— — flarihes Nyheter. ö