Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Ålexander Dumas. (Ölversattning.) (Forts. fr. N:o 210.) — Äfven om hon är redlig och god? — Ja. — Äkven om hon är en god moder, en god hustru och en god dotter? — Ja. — Äfven om hon har alla möjliga dygder? — Allt det der hjelper icke, om hon är en kätterska. Den gamle skogvaktaren utstötte en förfärlig ed. — Ja, svär du bara så mycket du vill; derför blir det ändå icke annorlunda. — Deri har du rätt, och derför vill jag heller icke tala mera med dig derom! sade Watrin kort, i det han vände sig till den vördnadsvarde presten, som tyst åhört hela detta samtal. — Ni har nu hört allt, herr abbe; jag vill icke mer inblanda mig deri, utan öfverlemnar henne åt er. — O qvinnor, qvinnor! J ären blott födde till att tillintetgöra menniskoslagtet! Med dessa ord skyndade han ut ur rummet, likt en man, som är i behof af frisk luft. Den gamla hustrun skakade blott på hufvudet och mumlade för sig sjelf: — Ja, låt honom säga hvad han vill, men min Bernhard skall icke ha en kätterska till hustru. Allt annat, blott icke det! så Jänge jag har mina ögon öppna, skall det icke ske!