Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1854, sida 2

Kouroukderk. Man kämpade med lika förbittring å ömse sidor; artilleriet spelade och gjorde gräsliga luckor i båda armernas leder, när en stark afdelning turkiskt infanteri med största häftighet angrep Ryssarnes högra flygel och sprängde den. I detta ögonblick lät ryska generalen, som beordrade fram hela sin reserv till högra flygelns understöd, hela sitt kavalleri utföra ett anfall. Turkiska kavalleriet kastades genast emot fienden, men dess rörelser lyckades icke rigtigt bra tillfölje af hästarnes trötthet. Turkiska infanteriet fick draga sig något tillbaka, hvilket skedde i den fullkomligaste ordning och hvarje gång som det angreps af ryska dragonerna, blefvo dessa affösta med bajonetten. Förlusten har varit ganska betydlig på båda sidorna; den anslås till 4500 döde och 7 å 8000 sårade; men då turkiska artilleriet är ganska skickligt, måste ryssarnes förlust ha varit ännu större. För Ryssarne har en general stupat och 2:ne blifvit sårade. Turkarne räkna Hassan-Pascha bland sina stupade; Mustafa-Pascha har blifvit sårad. En rysk officer infann sig 2:ne timmar efter bataljen vid turkiska förposterna för att begära 2 ne dagars vapenhvila för de dödes begrafning och de sårades bortförande. Turkiska förtruppen, bestående af 2 kavalleriregementer, är lagrad i Niggi-Veli-Keni. Husvudstyrkan står emellan denna punkt och Kars. Estertruppen befinner sig i Kars. Anställer man en jemförelse emellan den ryska och den turkiska berättelsen om bataljen d. 5 Augusti vid Dara, så kommer man till det slutomdömet, att Ryssarne vnnnit en ytterst blodig, dyrköpt och dertill resultallös seger. Franska divisionen Canrobert har företagit ett ströftåg i Dobrutscha. Till Orleans, der ett af regementerna i divisionen liggat i garnison, hafva ankommit bref med detaljer rörande detta ströftåg. Af dessa bref inhemtas följande: Ströftåget skedde under general Canroberts frånvaro på den stora rekognosceringen utanför Sebastopol. Divisionen bröt upp d. 21 Juli. Den bestod af 10 bataljoner krigsvanda soldater, af hvilka de 4 voro beväpnade med 8. k. fusils de precision. Segern var säker, om man träffat Ryssarne. I början gick allt bra, men i Kavarna sprungo bönderna, som körde trossvagnarne, sin kos. De kompanier, som bevakade trossen, måste köra den. På detta sätt ankom man till Kustendsche, hvarest man hoppades träffa Zonaverna och 2:dra regementet af Baski-Boyouks, men de satte efter Ryssarne. Slutligen anlände man till Kargalick. Der fick man veta att Zonaverna träffat 2 ryska sqvadroner, hvilka jagats på flykten och qvarlemnat i segervinnarnes händer ett byte af 2000 får. Olyckligtvis åto fransmännen mycket af denna föda, hvilken tillsammans med det dåliga vattnet i Dobrutscha framkallade en farsot, som gjorde stora framsteg. Undertiden återkom general Canrobert och gaf order till omedelbart uppbrott. Efter återkomsten till Mangalia hade farsoten upphört. Från Paris skrifves, att general Espinasse, som kommenderade berörde expedition i Dobrutscha, skall återvända till Frankrike. De olyckor, som på denna, utan föregående order företagna expedition, hemsökt fransmännen, läggas honom till last. Uti engelska tidningar finnas gräsliga skildringar af de härjningar, som sjukdomar anställt i de allierades leder. Någon säker uppgift öfver antalet af döde finnes naturligtvis icke att tillgå. Till Öster. Cor. skrifves från Trapezunt, att kommunikationen med Persien blifvit afbruten till följe af de ställningar Ryssarne intagit efter segern d. 29 Juli i närheten af Bayazid. En telegrafdepesch förkunnade härom dagen, att hospodarerne eller surstarne i Donaufurstendömena, Ghika och Stirbey, blifvit tillbakakallade, hvilket vi förstodo sålunda, att man gått i författning om att åter insätta dem i deras värdighet. Detta synes ej vara förhållandet. Får man tro C. Z. C. lär ännu ej något desinitist beslut vara sattadt rörande denna angelagenhet. FRANKRIKE. Monitören af d. 30 Augusti offentliggör en d. 10 Maj afslutad och d. 20 s. m. ratificerad traktat emellan Frankrike och England rörande krigsfångars behandling. Denna traktat stadgar, att de i nuvarande krig gjorda fångar så mycket som möjligt lika fördelas emellan de begge länderna och att vid utvexlingar af fångar med fienden ingen åtskillnad göres emellan de i fiendens händer